Aftonbladet – 24 december 1841, sida 2

Alla barnen ropade af glädje. De små klappade händerna och skreko: till mig! till mig! Men se paketet bars af mamsell Beata till majoren, som, under det han öppnade det, hviskade ett par ord till henne, hvarefter hon gick ut i förstugan. — Hvad var det pappa fick? frågade Erik; få vi se det! — Det är från min snälla Carolina, svarade ban gladt. Ett stickadt skärp, som är rätt välkommet. Fack min lilla flicka. Och nu klappade han dottrens rosiga kind. I samma ögonblick hördes buller på stora salsdörren; den slogs upp — betjenien och stalldrängen kommo inbärandes med ett stort fastage, som de nedsatte framför majorskan. Det var försegladt och omslaget med starka snören. — Men hvad kan det vara? frågade majorskan. — Det är visst en ny hatt, sade Carolina: får jag hjelpa mamma att öppna? — Ja gerna, mitt barn. Hon skar af snöret, bröt sigillet, lyfte af 10Cket och började plocka upp papper och en mattas — Ack! min Gud! mamma! Det rör 98 tror jag .-.Och 4 minuten reste sig ett svarttockigt hufvud, visade ett det skönaste ansigte der glädje och ömhet strålade, och med ett hOPP Var Adolf uppe utur sitt lilla fängelse, gch slog sina armar omkring den förtjusta modfens hals. — Se här, min julklapp till dig, Charlotta lilla, sade majorn, är du nöjd med den? — — —— — Ole Bull gaf den 48 dennes, på theatern i Christiania, en konsert till förmån för tbeaterns pensionsoch understödsfönd. Huset var fullt och konsertgifvaren framropades och emottogs med stormande bifallsyttring. Isynnerhet väckte hans melodier från Norges fjellbygder publikens högsta förlingning.