Aftonbladet – 24 december 1841, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Vi meddela här nedan, ur ett utländskt blad en korrespondens-artikel från Paris, hvilken in nehåller tänkvärda reflexiener i anleduing af de Pärskammaren nu förevarande Quaenissetsk högmålet : Den process, som i detta ögonblick sysselsät ter pärskammaren, har en helt annan karakte och mycket skarpare motsatser, än alla föregå ende. Då man vet, att alla soldater i Paris oc trakten deromkring hållas under vapen i sin: kaserner, för att vid första vink kunna rycka ut att hvarje morgon rådplägningar hållas i Tuile rierne emellan Konungen, hans ministrar, d högste embetsmännen och de tillgilnaste genera lerne, rörande de faror, processen möjligen kun. de hafva med sig; att alla åtgärder blifvit vid tagna för att skydda pärskammaren emot hvarj anfall, och med all denna ångest jemför staden lugn och tomheten på de gator, som ligga när mast pärskammaren; då anar man, att här må ste vara en hemlighet med i spelet, för stor elle för liten att kunna beräknas, en gåta, hvars upp lösning ingen så noga känner, men för hvilker regeringen fruktar såsom för ett spöke. Isjolfv: processen stötte man åter på ett elemert, hvar: kraft man redan ofta erfarit, som fordom stör tat throver och upprest nya, men hvars lagar hvars inre väsen ingen rätt begriper och aldra minst de, som endast känna folket genom sin: betjerter och sina besoldade. Ingen vet egent ligen hvarest dessa sällskaper i folket börja och hvarest de upphöra; ingen är rätt säker, att ickt hans närmaste granne måhända hörer till kom munisterna, egalitärerna, eller något annat hem igt samfund. De högre klasserna, regeringen pärerne och allt, som står dem nära, känna mes sig sjelfva, att de icke mera hafva någon rot folket, och deraf kommer deras ångest så olt: le stöta på de rörelser, som förekomma i de lä re klasserna. Polisen vet ganska väl, att dess: communister, dessa jemlikhets-ifrare egentliger cke äro att frukta; men den vet också, att de ndast äro de till spillo gifna förposterna, maroclörerne, som icke akta lag och rätt, tillhörande a mäktig här; och denna här, folket, fruktar nan, och derföre uppbjuder man all denna lyx f kraft, för ait genom det exempel, man staturar på marodörerne, verka på hufvud-armåen. Man är rädd, och viil gerna att andra skela vara