Aftonbladet – 18 december 1841, sida 2

kunde så illa bära till, att jag det fick på min ål-) derdom.n i Stina kade svårt att hålla sig för skratt, eller hvad: som hon på sitt språk skulle hafva kallat grin, åt att alla de ämnen hon afhandlade slogo så illa ut hos mor Kaisa. Hon bet sig i läppen och! valde åayo något axnad som hon visste skulle behaga. . ; Nå det må jag säga, började hon, när hon fick se mor Kajsas gåsflock som gick på det inbärgade. gärdet, det må jag säga, att i hola trakten såg jag. intet så många och så granna gässlingar som Koaj-. sa-mosters! En, två, tre, fyran — — och nu räknade Stina ändä till femton. Mor Kajsa njöt tyst af Stinas beundran, och triumferade allt mer och mer för hvar nummer hon räknade, men när Stina stutade med femton och talet sexton uteblef, gjorde moz Kajsa ett stort och väldigt hyssande i fjäderkärran, så att den tycktes skakas ända till sina grundvalar, vände sig åt gåsflocken, och utropade i en viss koncentrerad förtviflan: Femton bara, säger J Stina! nej sexton skall det vara, annars är en borta. Misskundelig Gud hvad det vore för en olycka! Håll, håll stilla! Pro brunte! stå stilla då! pro, tag tömmarne Stina! Och nu boppade mor Kajsa personligen ur equipaget så att detta tog en förfärlig tern, och så att mor Kajsa sjelf med en blytyngd stannade på sina värdiga hälar. Och nu blef en stor gåsmönstring, och nu begaf det sig sannerligen, att dem stora, fruktade oIlyckan verkligen var skedd: gässlingen var och förblef borta! I Under det tumult som nu blef hos Larses och hans grannar i byen, drog Stina sig sakta åt sitt jlilla hem, sedan hon likväl tackat minga tackar för den präktifika skjutsen, och sedan hon, oaktadt I gässlingskatastrofen, blifvit bjuden en kyrke-sup, för hvilken hon likväl betackade sig, och endast j smakade det fina bröd som dertill bjöds, och som hade många förtjenster, fast icke den att vara ungt, Ity det dsterade sig sedan midsommarstiden eller förI sta slottern, ast det varit oändeligen väl konserveradt sI Stina hann snart sin lilla ensliga boning, tog häng: genast kor ur barmen, öppnade dörren. då katten bt genast kom rusande emot henne, hvilken hon till sir ängslan fann varit instängd under hela tiden,