Aftonbladet – 17 december 1841, sida 3

a BLANDADE AVMNEN — Bland fria institutioner, som efter Franska revolutionen tillkommit, är äfven näringsfriheten :en nagel i ögat på fienderna till all frihet och vännerna af reaktionen och restitutionen. Bland de medel, man mot arbetsfriheten tillgripit, är äfven den beskyllningen, att denna skulle vara orsaken till de sammanrotningar, som förekommit bland de Parisiska fabriksarbetarne. Beskyllningen äger väl icke mycket sannolikheten för sig, men har imedlertid i Preussen, af det reaktionära partiet, som isynnerhet hatar Rhenprovinsens friare, från Frankrike undfångna, lagar och inrättningar, blifvit till hegagnande försökt. Preussiska statstidningen har nemligen nyligen, såsom en korrespondens-artikel från Paris, meddelat en uppsats, som repeterar nämnde heskyllning, förkastar de föreslagna Conseils de prudhommes och föreslår i stället ett återställande af författningarne före 4789 års revotution, d. v. s. af skråordningen, som förmenas skola hålla arbetarne i tygeln och säkert böjda under sina herrars ok. Augsburger Allgemeine Zeitung har upptagit denna, förnämligast åt Rhenprovinsen kastade, handske, och — med anmärkning att de, som yttra sig mot reaktionen, visserligen ej hafva så fritt språk i Preussen, som de, hvilka yttra sig för densamma — genom en historisk återblick erinrat, att om man vill hafva lugn bland de arbetande klasserna, så är det åtminstone ej värdt att gå tillbaka i historien och upptaga skråordningen i sin gamla skepnad, emedan erfarenheten vittnar, att det är just under dessa, som oroligheterna varit som störst. Det märkligaste af denna återblick, om än resumerande kända händelser, hafva vi ansett kunna intressera äfven Svenska läsare. Låt oss betrakta,, heter det, ,tillståndet hos de arbetande klasserna i vårt eget land, i Rhen-provinsen, från den tid den blef delaktig af den Franska lagstiftningen — således för en del af landet från 50, för en annan från 40 och för en tredje från 30 år tillbaka: hvar flana vi der hos den arbetande klassen ett enda spår till politiska oroligheter, ens under de eljest oroligaste tider, eller till böjelse för förderfliga läror? Ingenstädes, ehuru det mångenstädes ej saknats försök att förleda. Dessa 50, 40 och 30 år tillhöra dock historien, lemna således en erfarenhet, och det är väl icke rimligt. att allmänheten af pur artighet skall låta utstryka densa erfarenhet från listan å historiska bevis. Visserligen finnes ett ringa antal politici, inför hvilka denna erfarenhet synes alltför ung; de gripa tillbaka midt i tjocka medelåldern, och hvad ej derifrån leRe sn RR ÄR RN I AR RR RA RR ÄRR FÄRRE TA RN PR cn TEST RA