Farväl då, 0 broder! — då vintern förgår, Och sommaren kommer till slut, Så helsa hvar fogel i blommande vår, Som sjöng i min krona förut. När morgonen kom, föll dem resliga tall För yxan, och platsen blef fri. Men björken stod qvar, för att skåda hans fall Och spegla sin framtid deri. — —dt