Aftonbladet – 17 december 1841, sida 2

mm MA HÄ——skrifve-mästare, oeh somma för att bli räkne-mä siare, och somma fick gå i fred som aldrig bli. annat än soldat eller bonde, då vore det bra till-ställdt, men att en ska gå i skola sen man är gammal karl, det bär inte till. Stina hade obetydligt gifvit akt till sednare delen af detta tal, utan när Johan ändteligen gjorde punkt, suckade hon och side: Jaa, Gud vare tack att de höga funnit att det var bara dumheter, så att du nu får vara hemma.x Johan såg tankfull ut genom fönstret, ochdrog äfven en suck. Kära Johan,) sade Stina efter en liten tystnad, jag vet du bjelper mig så gerna, gack nu och tag ämbaret, och gil mig litet vatten jag Vill: nödvändigt skura utaf här på lördagsqvällen Bara du orkar det, kära barn, sade Johan; under det han tog ämbaret och gick. Jo, hvad jag orkar, ty i detta svinhus skulle jag förgås öfver helgedagen, sade Stina för sig sjelf sedan hennes man stängt dörren; Och nu städade hon fort och flinkt bort allt hvad somvar framdraget, satte alla orena kärl i spisen för att tvätta dem, bara hon fick vatten varmt, tog. derefter en ny björkqvast, med hvilken hon ha-stigt och lustigt afsopade stu8åN under en liten. munter trall. Hen hann detta, hon hann att kasta upp hufvudgärden ordentligt i sängen, ochhon hann slutligen äfven att slänga en liten half-sekunds blick i den fyra tums höga spegeln, och stryka ned håret med tvenne fuktiga händer, innan den unga soldaten återkom med: ämbaret och vattnet, ty de hade långt till den lilla källan. horta i skogen. Det slottar På Med regnet,, sade den inkom-mande. Ö Gud gilve 05s en klar och vacker dag i morgon, och en i öfvermorgon, sen ska det få tegna året ut. Undantagande en dag sade Stina halfhögt