Aftonbladet – 17 december 1841, sida 2

Sedan en korrespondent, som säger sig vara aktieägare i Smålands Privat-bank, i Afionbladet för den 4 November låtit införa en artikel, rigtad emot central-direktionen i och för dess beslut rörande bestämmandet af bankens kreditivbelopp för nästa år, och jag tagit mig friheten, att, uti en i samma tidning sedermera införd uppsatts, fästa allmänbetens uppmärksamhet på de misstag insändaren begått i afseende på siffran; så har han å nyoinkommit mad en artikel, hvari han uppmanar mig att äfven belysa de öfriga delarna af hans första produkt, hvilken uppmaning jag desto heldre bör efterkomma, som jag dels anser alla upplysningar, de der tjera att framställa saker och förhållanden i sitt rätta ljus, vara nyttiga, och dels emedan jag derigenom möjli gen kommer i tillfälle att rättfärdiga mitt yttrande om insändarens känredom af det ämne, han företagit sig att afhandla. Iosändaren säger i början af sin första artikelvatt bankdirektionen uppmanade länets innevånare ätt taga kassakreditiver, emedan sådant både förindividerne och banken var fördelsktigt — (för?) den sednare, emedan den då kunde få in en mängd riksmynt; och längre fram: direktionen hade uppmanat åtskilliga utom länet boende, att taga kreditiver, och dessa lära i första rummet få känna af strypningen. Någon annan uppmaning i denna väg, än den, sem infördes i tidningarne vid perieden för bankens första öppnande år 1837, och som helt enkelt innefattar en annons om lånerörelsens början har mig vetterligen aldrig utgått, och, förutsatt att en sådan uppmaning, antingen officielt eller enskildt af någon direktionens ledamot verkligen hede blifvit gifven; så bör väl icke detta vara kraditivtagaren en borgen, att under hela oktroyen ega monepolium på ett vid dess början erhållet belopp, isynnerhet om ban förverkar denna rätt gerom uraktlåten efterlefnad af det med barken afslutede kreditivkontrakt. Den som nigot gjort sig reda för iden af kassakreditiver, vet alltförväl att dessa framför diskonteringen äro beräknade för industrien, eller sådan rörelse, hvarest täta kapitalomsättningar ega rum. Såsom ersättning för de betydliga summor, hvilka i och för kreditivrörelsen måste reserveras och oräntade ligga i bankens kassor, påräkner direktionen billigtvis, att kreditivtagaren å sin sida, medelst insättningar af riksmynt, söker bereda banken någon motsvarande fördel. Om nu kreditivtagare finnas, som under hela kreditivåret begagna beloppen såsom stående lån, eller om andra skäl för inskränkning af kreditivfonden ega rum; så bör väl sådant icke billigtvis kunna läggas direktionen till last. Vidare yttrar insändaren: oatt nästa år skall kreditivfonden minskas vid alla kontoren i Jönköping med 200,000 Rdr Bko och vid begge de andra med 300,000 Rdr minst. Rörande siffran, har jag redan i min förra artikel upplyst, ett summan, hvarmed detta års kreditivbelopp skulle minskas, var 21435 000 or re sn Pär ar rr er Vt RR rs Ed a YT kr Kr RR de