Aftonbladet – 16 december 1841, sida 2

förslag till instruktion sådan de önskat densamma, men hvarvid de anmärka, att den för polisuppsyningsmannen (hvilken tjensteman likväl af köpingen aflöntes,) ieke stod i oskiljaktigt sammanrhang med instruktienen för erdningsmannagillet, utan kunde af Konungens Befallningshafvande, i mån af dess upplysta urskiljning, anrtagas, förändras eller förkastas, samt att de icke förstodo hvad LandskhöfdingeEmbetet hade att skaffa med köpingens medel, hvilka dess innrevånare sammanskjuta oeh dispenera, och i fall tvist derom uppkommer, är deras forum or tens vanliga demstol. Af denna skrifvelse farn LandshöfdingeEmbetet sig så förnärmadt, att Hr Landshöfdingen Nauckhoff i skrifvelse af den 8 September 418539 till prosten i Ronneby förklarade, att ban tills vidare lemnade ärendet utan all åtgärd, men att, ehuru skriften var uppställd uten allt afseende på den akining honom som ortens slyresman tillkom, ville ham Jikväl icke shärpå fästa något afseendes, utan endast pvarna för framtiden att iakttaga den hofsamhet, hvilken fordras af hvar ech en med anspråk på bildsning.; Häröfser anförde köpingens innevånare ibesvär hos regeringen. Dessförimknan hade likväl fnåcra af inzevånarena uppvaktat Landshöfdinigen och förklarat det de, ingen del hade i den imisshagliga skriften, utan anhöllo om hans medfrerkan till ändarsålets vinnande, hvilket Hr Landshöfdingen benäget lefvade. Öfver detta Zenskilda besök uppsattes ett formligt protokoll, ihvarigenom deråt gafs en offfciell karakter, som foatte LandsköfdingeEmbetet i tillfälle att citera denna handling i sin förklaring till Kongl, Maj:t, ihvari det beskyller den oeftanämnda s. k. anstötliga skriften för att sutgå från samma källa, som förut endast velat åstadkomma en strid, i hvilken Länsstyrelsen skulle, em möjligt, göras berogende af den enskilda viljan. HBfter denna exIpose af sakens beskaffenhet torde läsaren bäst äfatta meningen med några af innevånarenas sednaste skrift till Kongl Maj:t i målet, som vi här bifoga. Den lyder som följer: Stormiktigste Allernådigste Konung! i Långt för detta hafva vi föresatt o:s afgifva underdåniga påminnelser öfver Eders Maj:t Befallningsihafvandes i Blekinge Lär meddelte utlåtande i afsefende å den af oss föreslagna Kommunal-styrelse in; Ronneby köping, men dessförinnan önskade vi erhålla del af det Protokoll, hållet å Lands-kansliet, den 23 Oitober 1359, som Eders Maj:ts Befallningshafvande i samma utlåtarde åberopat, för att lära känna detta oförklarliga dokuments innehåll. Detta har likväl icke lyckats ess, ehuru vi, på sätt närlagde 2:ne betyg, Litt. A och B, ådagalägga, derom både skriftligen ock muntligen hos Landshöfdinge-embetet anhållit, och vi våga således nu icke längre, i afvaktan derpå, dröja med våra påminnelSer, under fruktan, att möjligtvis icke få dem unlider granskning, innan hufvudsaken vinner nådig pröfning. Hufvudsakligast har Eders Maj:ts BefallningshafAvande sökt gifva dess märkvärdiga förfarande i denina fråga, hvilket vi framdeles offentliggöra, sken af flaglighet genom det Protokoll af den 23 Oktcber (1839, som lärer blifvit preduceradt, men detta Protokoll bestrida vi allt vitserd, emär något dylikt, hållet å Lards-kanslict, ej finnes, utan är verkliga förhållandet endast sådant: att Handlanderne J. M. Rolander, A. Rolarder den äldre och P. E. Ahlgren samt Smedmästaren Lundquist nämnde dag, genom tillställning låtit förmå sig att göra Hr LandshöfHdingen Nauckhoff en uppvaktning på dess egna rum, för att söka mildra den vrede, som, efter berättelse, met Ronneby köpings invånare uppstått hos honom, i följd af den uppriktiga framställming de vågat göra mot Eders Mesj::s Befallningshafvandes första Resolution i ämnet. Under samtalet begärdes icke annat, än att Hr Baronen och Landshöfdingen snart skulle göra ett slut på de intrasslade förhållanden, som så läzge väckt oreda inom köpingen, och bifalla .det Reglemente för ordning och skick, som blifvit föreslaget: men om än besöket aflupit så, som det . åberopade Protokollet skall gifva vid handen, fråga ävi: om Eders Maj:ts Befallningshafvande ägt rätt uppsätta ett Protokoll på Lands-kansliet öfver en uppvaktring hos Hr Landshöfdingen, som icke haft någon officiell syftning — och huruvida, om än detta skan få namn af rätt, Eders Maj:ts Befallningshafsvande ägt, på begäran af 4 personer, hvilka i bildning på intet sätt äro öfverlägsna någon af öfrige inom köpingen bosatta bergare, låta ett ärende förfalla, af kvars utgång nära 2000 menniskor äro intresserade — och att undanrödja ett projekt till ÅReglemente för ordning och skick, som blifvit, både saf ofvannämnrde personer och öfrige köpingens inaa på allmän bystämma med acklamation anstaget. 1 Vi för vår del kunna icke tro, att i ett lagbundet samhälle, der den ene medborgaren bör vederfaras Csamma rätt som dem andre — och der Embetsmän hafva till ovilkorlig pligt att lemna helgd åt lagen och dess föreskrifter, samt äro strärgt förbudne att godtyckligt tillvägagå, Eders Maj:t, som städse vakar Jöfver sina undersåtares väl ech rättvisans utöfvande, kan gilla dess Befallningshafvandes nu öfverklagade åtgärder, hvilka emöjligen kunna försvaras, ehvad det projekt vi lemnat till Reglemente för Kommunalstyrelsen, finnes antagligt eller ej, helst det varit vår a a a