Aftonbladet – 16 december 1841, sida 2

BOKHA NDELS-BULLETIN. Huru ofta har det icke yttrats, att det endast är i diktens verld, som det svea blommar en evig sommar, under det verkligheten uppfyller vårt halfva lif med ruskiga hösiar och med dessa kulna vintrar, som sköfla alla våra rosengårdar! Det har denna gång inträffat, att det tvärtom midt i December endast är poesien som erbjuder något vinterligt, under det vii sjelfva verket ute hafva fer, sex grader blidt och förgäfves söka en snöflinga på våra tak. Det ser sannerligen ut som herr Mellins ,Vinterblommors och en anonym kalenderförfattares Snöklockor, skulle få stå der i detta eviga regnväder alldeles för sig sjelfva som en anakronism, och som det i år icke skulle komma att vankas något annat slags rimfrost, än af det poetiska slaget. Kalendern FVinterblommerna upptages till största. delen, som vanligt, af en novell utaf G. H. Mellin; den kallas Kolmårdsboerne.s Det är historien om en ung man, vid naran Wilander, som letar upp ett kopparmalmstreck på Kolmårdsskogen, anlägger ett bruk och skapar omkring sig en liten koloni af lyckliga och välmående varelser, der ännu nyss förut endast varit elände och en fullkomlig vildmark. Sjelfva denna ide är vacker, och teckningen är utförd med denna talang, som herr Mellin besilter i utkastandet utaf taflor af em icke alltför stor ram. Af de flerahanda figuref, som ordma sig kring den unga hjelten eller, såsem man skulle kunna kalla honom, patronen i berättelsev, är den pretiösa och pustande friberrinnan Rosenc!ou bäst tecknad, — det är endast några få drag, men det ligger mycken objektivitet oeh sarning i desamma; — de öfriga äro nästan samtliga hållna något för mycket sentimentalt; berr M. älskar detta, men är det räson i att låta t. ex. en dugtig, lefnadsfrisk och frimodig skeppskapten stå och sucka på följande sätt, när han gör sin kärleksförklaring: Selma! har jag icke missförstått Selmas blick? Mitt hjerta säger mig alt jag icke gjort det!... Skänk mig en ny blick, hvari jag får läsa ett nytt ja på min bön att få tala med Selmas föräldrar! o. s. v. Hr Mellins ödkärda passion för att prompt kopulera ibop sina reman-persornager, helt hastigt och lustigt och ungefär lika gedt på hvad sätt, har äfvenledes här gått nog långt, — om också icke precist så långt, som herr Meilin drifvit den i em annan af sina noveller, der kan sans facon viger i hop på sidsta sidan. jag tror, hela sex paren; — kaptenens och Selmas liäsong kommer verkligen så till sägandes ur luften, och någonting så omotiveradt och föga naturligt sem fröken Theklas häftiga böjelse för bruksarbetaren Anders Nils är mer än hvad en licentia poätica kan tillåta. Qch ändå synes det att han varit på vippen att viga ihop äfven dessa, ech man tycker sig känna, hur det svider i hans hjerta, att han SST Mate get me 2 kr BN SU TARR l VINN vyerna ——r—L VV VV VV VV