Aftonbladet – 16 december 1841, sida 1

RA tänka icke utan förnöjelse derpå, att de, oaktad de hinder egennyttan uppställer mot återförandet af handeln till ett naturligare tillstånd, och således äfven mot finansernas nödvändiga förbättring, lemnmat sina efterträdare en lätt uppgift att lösa. Undertryckandet af de inre oroligheterna utan att suspendera konstitutionen och utan at begagna spioner, Irlands styrande i öfverensstämmelse med önskningarne hos den stora pluraliteten af dess inbyggare, införandet af rättvisare grundsatser för koloniernas styrelse, hafva, i förening med en fast, men ändock fredlig yttre politik, gjort riket så starkt, att blott den största oskieklighet skall kunna bringa dess bestämmelse i fara och försvaga dess anseende. FRANKRIKE. Bland de ofta förnyadeoch misslyckade a.greppen met pressen af den närvarande franska ministåren för freden till hvad pris som helst, förekom äfven nyligen ett mot det i Mets utgifna oppositionsbladet Courier de la Moselle. De yttranden, för hvilka denna tidning åtalades, voro följande: Det är ej nog för den närvarande ministeren, att hafva uppgifvit sim hittills isolerade ställning till de öfriga makterna; man påstår äfven att en afväpning blifvit beslutad ... man skall. afväpna armen och flottan, emedan England befaller det. .... Vidare skall man försöka att afväpna pressen, hvilket dock torde misslyckas. Frankrike har genom en eländig politik förlorat sitt auseende i utlandet; det tryckes af pålagor: för att rädda sig ur denna vanärande och olyckliga ställning, är för Fransmännen ej annat öfrigt, än att förnya frihetens kamp mot despotismen, skulle den ock stuta med ett nytt adertonhundratretti. Sedan bladet derefter omtalat oroligheterna i Clerment och Måcon samt mordförsöket mot hertigen af Aumale, fortfar det: Öfverallt lägges grund till hat .... man kränker folkets ömaste intressen, man förklarar pressen krig på lif och död; derifrån kommer det att vanvettiga menniskor låta förleda sig till mordanslag. De böta imedliertid med sina hufvud för sina ogerningar, men hvem betalar det i Clermont, Touleuse och på flera ställen utgjutna blod?, Den metsiska Fredholm yrkade, att artikeln berde anses som ett försök, att; väcka hat mot regeringen.s Den 29 November sammanträdde juryn, i hvilken man haft den försigtigheten att icke välja någon stadsbo, utan blott landtmän. Icke dess mindre förklarade den utgifvaren icke skyldig. Rättens ordförande hade all möda i verlden att nedtysta de ljudeliga bifallsyttringar, hvarmed detta utslag mottogs. FER IEEE EEK EERSIK SEA