Aftonbladet – 13 december 1841, sida 2

namn, som är något bekant oekh som tillhör en hittills oförvitlig person. Hvad är eljest hans förbryjtelse? En af de anklagade, som icke kände Dupoty och lika litet var känd af honom, skrifver till honom, såsom redaktör af det radikala folkbladet, och ber borom, liksom National, antaga sig bemälde anklagade och dess medanklagade, som af Quenisset förrådas och angifvas; kan deraf formeras en anklagelse för delaktighet och medvetande i en komplott, äfven till trots deraf, ett ifrågavarande person i alla sina yttranden ådagalägger sin stora afsky met mord, såsom ett medel till politisk reform? Hvad den opartiske för öfrigt finner vedervärdigt, är den gunst och dem lenhet, med hvilken man beter sig mot den hufvudanklagade, Quenisset; han skildras i berättelsen såsom nära nog oskyldig, under det man lägger hela sin afsky på do medanklagade. Men hvem är det då som utfört havdlingen, som skjutit ? Såsom en bilaga till förestående reflexioner, anse vi oss äfven böra meddela något om förhållandet med det bref, på hvilket anklagelsen mot Dupoty blifvit grundad. Det är ett af de märkligaste profven på följderna af den inkräktning å yttrandeoch personliga friheten, hvilken man efterhand tillåtit franska regeringen, och hvarmed den slutligen möjligen bereder sin egen ofärd. Med detta bref förhåller sig på följande sätt: En municipalgardist, Fremaux, stod den 4 Okt. på vakt i Conciergeriet; en för delaktighet i Quenissetska saken häktad person, Launois — i berättelsen kallad Chasseur — stsck ut ett bref genom dörrluckan till cellen och bad gardisten fortställa det; sedan gardisten gifvit åtskiliiga tecken, att tystnad blifvit honom ålagd, mottox han ändtligen brefvet jemte 3 sous till porto. Brefvet var till Dupoty och lemnades af. gardisten till en officerare. Samma dag, då gardisten för en af sina kamrater åtagit sig en kalf timmas vakt på samma ställe, framräckts samma fånge ännu ett bref, adresseradt till hans bror, och åsyftande att trösta fångens familj; det mottogs äfven af gardisten och lemnades till en förman. Brefvet till Dupsety, under adress till: herr Dupoty, hufvudredaktör af Journal du Peuple, Paris,) lydde som följer: Värdaste medborgare! Jag skyndar att underrätta er, att förrädaren Papart säljer ess alla för att undgå rättvisans näpst. Jaz anhåller derföre hos er, medborgare, hos er och Natio. nal, att så vidt möjligt är, antaga er vårt försvar. Det odjuret har påstått, att han i min kammare och i min närvaro blifvit recipierad; det kan jag icke erinra mig. Alltsedan vår häktning hållas vi ij strängt förvar. Adjö värdaste medborgare, jag tryc ker er alla handen. I afvaktan af en bättre framtid! Tid felas måg. Launois kallad Chas: seur. På detta bref häktades Dupoty och i har: byrå borttogs en mängd tidningsuppsatser. Då L:u nois hördes öfver detta märkliga bref, förklarade han utan omsvep, att han icke känds Dupoty. att har ej heller med honom stått i något slags förbindelse att han med ordet oss menat rätt fram 0ss ankla gade, men att han tänkt att Journal du Peupie elle National, som alltid tagit de arbetande klasserna: försvar, skulle göra något för de häktade, som vard gifne till pris åt en öfverbevist brottslings angifvel ser. Hr Dupoty förklarade, att han med skäl kunde anse det ifrågavararde brefvet frambragt genom er tillställning, och frågade, huru det blifvit möjligt föl en så strängt förvarad person att skrifva bref oct få det afsändt; ham kunde likväl äfven antaga, at brefvet kommit från en olycklig som behöfde hjelp och då det var alternatift adresseradt till tvänn4 tidningsredaktioner, kunde deraf ingen slutföljd dra: gas om personliga relationer.