Aftonbladet – 13 december 1841, sida 1

AS AN AES 200 SK a nu Tr ve Aa Ene arens sorg. Min morli utropade han, och vid tanken på henne lyste en hoppets stråle genom mörkret. Hura ofta bade icke hon, då faror kotade deras bus, vetat att afvända dem genom klokhet och visa råd! Liksom jagad af det hotande stålet, ilade han utför lönntreppan till sin moeders rum. Hertiginnan var icke ensam. Diana af Neasvers var hos henne. Då Diana sig bertigen instorra med en sådan skyndsamhet, drog hon sig tillbaka i en fönstersmyg, för att icke störa en sammankomst, som, enligt hvad kon trodde sig märka, ej tålde några vittnen. Uwv sin upprörda sinnesstämning märkte Gorzaga benne knappt. Tyst, men ifrigt, meddelade ban sitt olyckliga lage åt modren och bad om hennes råd. cRåd! upprepade hon rysande, aråd, då komungen ligar af vrede! ... aMen väntan, sade hon, afbrytande sig sjelf, liksom en lycklig tanke plötsligt hade ilat genom bennes själ; wvänta! ... Ja, jag vet endast ett medel att afvända faran, men det är säkert. Du måste gifta dig... Du måste gifta dig, innan morgondagen gryr. Frågan är således blott: huru skola vi få en brud? Förvånad stirrade hertigen på sin mer. Sannolikheten, att denna plan skulle bli ett verksamt medel till räddning, framstod klar för honom, men dess utförande syntes omöjligt. Då såg han, huru modren med sin vanliga beslutsamhet, ilade till prinsessan af Nevers, fattade hennes hand och sade: Blif vår välgörerinna! ... rädda oss, rädda min son I Diana, som icke kände orsaken till bertiginnans sinnesoro, stod, lik en bild af förvåningen, utan att svaga ett ord. Hertiginnan emtalade nu för henne den fara; som hotade hennes son, och orsaken till Jef, under det att han flere gånger sökte afbrjta henne. En. dunkel rodnad, härold för en vida smärtsammare känsla, än fruktan för döden, höljde hans kinder, under det att hans blick, med ett uttryck af