JULLITTERATUR. Bilder ur naturen, er gåfva till goda barn, mea 300 kolorerade afbildningar: är titeln på ett litet verk, som utkommit pi Hr C. Bagges forlag, och som tyckes vara en serdeles passande julgåfva för barn. Det gifves ingen kunskap, mera tjenlig för barnet i alla afseenden än kunskapen om naturen, och ingen som barnasinnet så gerna omfattar som denna. Naturens studium, lämpadt på ett ändamålsenligt sätt efter barnets bezreppp, egnar sig bäst af allt att utvidga dess ideer genom åskådningen och att med detsamma gifva dem en behörig riktning samt den första tankan på Skaparens makt och allvishet. Naturvetenskapen kan i detta afseende liknas vid ett träd, hvars rot är fåst vid jorden, hvarur det ock till en del drar sin näring, men hvars gre nar sträcka sig mot himlen, och hvars rika löfverk utvecklar sig i solens ljus och luftens fria element. Intet studium är så rikt som detta, ty det omfattar allt som bor i elementernas fyrdubbla rike. Det mäter rymderna och täljer stjernorBas antal och uträknar deras lopp. Det nedtränger i vattnets underbara, hemlighetsfulla djup och skärskådar dess kallblodige, skygge innevånare. I jordens mörka schackt framletar det lemningar af en förgången verld och aftäcker hänsofna tiders förstenade alster. Som Saiamandern dristar det sig till och med att vid åsynen af vulkanerna, med sin förmätenhet intränga i sjelfva eldens rike. Naturens sludium possar för barnet, ty inte! studium är så kärleksfullt som det. Ty, från betraktandet af naturens rika under, ledes tan: kan ovillkorligt på den som framkallat ech ordnat denna sköna skapelse, och att finna oct älska är här ett och detsamma. Barnet lärer sig således af naturen att älska, icke blott Gud upphofvet, utan ock menniskorna hans skapade verelser bättre. Af djuren har menniskan dessutom redan lärt och kan ännu lära mycket många uppfianingar har hon hemtat från dem minga dygder har hon ännu att af dem lära Biens samfund kan undervisa henne om nyttar af inbördss enighet och arbetsamhet. Dufvar kan lära henne kärlek, fromhet och trohet: tå lamod, tillgifvenhet, ömhet eller försakelse in hemtar hon af mångfaldiga exempel utur hel; den lefvande verlden af dessa henne underord nade varelser. Stunder, tillbragte vid dessa stu dier och de betraktelser som deraf uppkomma verka uppfriskande och förmånligt på barnet själ och sinnen. Det är såsem en lustvandrin; i skogen en frisk somroarmorgon medan vindei ännn far svalkande fram mellan de doftand grenarne. . Men hvad talar jag väl om mnaturems fägring för dem som äro dömde att framlefva sitt ii i en stor trång stad: (ju större ju trängre!) son i dessa uppstaplade gråa fängelser, dem Törne ros ganska riktigt, om just icke så poetiskt. kal lar ;menniskostall,, nödgas uppdraga sina bar som andra erangerioch krukvexter, med de skilnad likväl, att högst få af orangerierna de njuta den förmånen att vara belägne åt solsi NEN TR RN OAL ART ST STO