sig med dessa varors tillverkning, aftagit ianta eller sysselsättningen för dem sammanräknad minskats under de sednare åren. Hela skillna den är, att vi hafva många flera skicklige skräd dare, skomakare och hattmakare nu än fordom och precist samma skulle förhållandet blifvå med klädesoch sidenfabrikerna. Också är det vår öfvertygelse, :att om förtjensten på hvarje klädesstycke icke blefve så stor, så skulle i stället så mycket mera komma att tillverkas, oci härpå kunde åtminstone icke arbetarne komma ati förlora. Kanske, om Hr Glassel ech de som med honom undertecknat de ifrågavarande skrifterna, ville räkna efter, skulle de finna, att heia den egentliga arbetslön, som utbetalas på ett stycke kläde, icke öfverstiger 435 procent af klädets pris, och således, då fabrikanterna här hafva tillgång till lika goda spinnoch appreteringsmachiner som i Tyskland, vore 20 å 28 procent af värdet en mer än tillräeklig tull för att skydda den inhemska tillverkningen lika väl som det absoluta förbudet. Ett sådant skydd har också ingen någonsin velat betaga fabrikanterna ech det är faktiskt rätt väl kändt att Aftonbladet med afseende på tullfrågornas ställning uader sistl. riksdag icke ens gjorde nåsot bemödande för att få förbudet på kläde afskaffadt, samt att således alla de smädelser, som både då och sedan yttrats emot oss att vi hafva velat förstöra de inhemska näringarna, m. m. varit grundade på rent aflögnaktiga uppsifter. Tage: man slutligen i betraktande, ati det hufvudsakligen varit Aftonbladet, som yrkat på arbetarens rätt att få lofligen försörja sig sjelf medelst ena utvidgad mnäringsfrihet, och sålunda blifva mindre beroende af sina tillfälliga patroers godtfinnande, så lärer det väl till slutet åta upplysa sig, hvilken som är en uppriktiare vän af arbetarne, den som oförbehållamt säger sin tanka, antingen den för ögonlicket behagar eller icke, eller den som i liket med f. d. Utgifvaren, den ena gången söker att i en smutsig afsigt med osanna förespegingar och jemförelser verka på deras inbiliNing; den andra gången af alla krafter strider mot rättigheten till fri brödförsäljning, och dynedelst förfäktar brödets bibehållande vid ett lögre pris för samma arbetare, hvilkas talan han u så ifrigt låtsar åtaga sig, samt i allmänhet rbetar för tvångsåtgärder mot de arbetande klaserna och för ett despotiskt husbondvälde.