till och med nationernas, i Ördeis i I , is e -1 märkelse. Helsinge nation har är? Se sin vea med sång uppvaktat denne den Luths bd (Papa). Äfven har srska kyrkans Pappa sjungen af sina erofessor Knös blifvit beStrauss. ehörare, för hvilka han läst emet gifsvessa föreläsningar lära komraa att utvas af trycket, till ett motgift åt pigorna mot den förskräekliga så kallade pigboken. NN FRU HJORSTBERGS RECETT. Man har gifvit en ny femaktsdram ifrån franskan. Den heter: sEa mors välsignelse, men kommer sannolikt icke att ha någon välsignelse med sig för den kungliga teatern. Historien är icke alldeles ny; ni har haft densamma med på variationer i ett par hundra eller tusen noveller, operetter, dramer alltifrån salig Kotzebue, lakrymatorisk i åminnelse. Det är en ung flicka, — bär en vacker savojardska, — som råkat bli föremålet för en förnäm herres, — för en viss liten markis de Sivry, — mycket passionerande och högst romaneska kärlek. Den böga älskaren har, för att vinna hennes böjelse tillbaka, fumnit för godt att antaga ett främmande namn af Andre och att ikläda sin högvälborenhet en getaherdes skinpels. Den lilia Marie gör sålunda hans bekantskap, under det hon går på vall i bergen, och öppnar snart sitt hjerta i allsköns oskuld för en idyllisk förtrolighet med vår improviserade Damon. Ez förtrolighet, som slutar med ömsesidig kärleksförklaring vid ett påföljande tillfälle i Paris, dit Marie med em mängd sina landsmän och landsmänizror utvandrat från hemmets berg, och der den unge markisen, ännu alltid under sin lånade izcognito, söker upp henue. Men nuinträffar att Marie en vacker afton är inbjuden i ett högförnämt sällskap, för att roa med sia sång, för hvilken hon vunrnit i Paris en viss reputation, och hen gör den obegripliga upptöekten, att hennes Andre är ingenting mindre än sjelfva sonen i huset, en elegaut markis i silfverbroderi från bufvudet till fotabjellet, och icke härmed nog! att man just i detta draget ämnar gifta bort honom med en viss ung hertiginna eller något dylikt. Dåningar och utrop. Herr markisen blir rörd och kastar sig till Maries fötter i hela sällskapets åsyn; allmän villervalla. Markiser låter föra Marie till ett litet alltför nätt inredt hötell, som han i likhet med tiders andra ungkerlar, för dylika oförutsedda bebof eger i en aflägsen del af staden; han öfverhopar henne der med sina omsorger, och inbillar det stackars barnet att allt detta kommer från hans mor, som nu tillåtit att efter någon tid, då Marie hunnit ombilda sig till en grande dame, mottager henne som sin dotter. Detta allt är ofantligt ädelt af vår markis, — och jag bar kanske glömt säga er hvad jag bort försäkra er tie gånger, att han verkligen oaktadt det der sitt incogmito och deraf följande trassligheter är den ädlaste man, som någonsin förfört en fattig flicka från landet. Under tiden låter han likväl förlofva sig med den af hans mor föreslagna lysande damen eeh till och med föra sig till kyrkan, för att högtidligen förmälas med henne. Marie erfar af en händelse detta sednare, just i samma ögonbliek processionen går förbi hennes fömster. Nya dåningar och utrop; hon är alltså bedragen för andra gångenl!..... Marie blir vansinnig. I så fatta omständigheter förbarmar sig lyekligtvis öfver henne en savoyard-gosse från samma ort som hon, som är just resfärdig hem, och beslutar att taga Marie med sig. Detta sista låter imedlertid ieke gör? sig på annat sätt, än att han hela vägen från Pais ända till Savoyen går framför henne och lockar henne med en herclands-melodi, som han oeafbrutet sjunger eeh spelar på sin lira! Nåväl, ändtligen är den musikaliska vandringen slutad, Marie återser hersmets skogar och fjell, och hon återfår förståndet i sin ömma moders armar, denna moder, hvars välsignelse, som ni ser, så underbart vakat öfver henne, att hon endast blifvit vansinnig, men gått fri från vanäran! I denna vefvan inträffar herr markisen de Sivry alldeles andtruten till orten; han har icke haft kurage att låta förmäla sig med den unga hertiginnan, utan i stället af purt ädelmod dånat på sjelfva tröskeln till kyrkan. Hans stolta mor har då blifvit bevekt af så mycken romanesk kärlek och gifvit honom sin tillåtelse att söka upp Marie och gifta sig med henne. Den unga savoyard-flickan, som redan sett sig gång efter annan så grymt bedragen, tvekar .... icke ett ögonblick att lita på hans försäkringar denna ytterligare repris, utan faller i hans armar, just som ridåen går ned. Men hvem som bättre känner hvad unga herr markisen de Sivry går för, det är jag, och för att tro på något allvar med saken, skulle jag vä! ändå velat höra pre