Aftonbladet – 10 december 1841, sida 2

tt du liksom förr skall vara vid min sida, att du kall följa mig, att du ekall bevaka mina blickar tt du låter hans hvila på dig, då svartsjuka spionei kunna finnas i närbeten. Blif min skyddsengel, om du ej vill bli min kärleks ömma beskyddarinna Försonad, men icke lugnad, begaf sig Diana till sina rum, sedan hon omfamnat sin väninna. Rena: tas lifliga temperament och den sorglösbet med hvil ken hon var van att hänge sig åt sina böjelser, val ingalunda egnad att skingra dem fruktan, Diana hyste för ett olyekligt slut på denna kärlek; och med rkörka aningar gick hor till hvila. Renata skul!e snart åter blifvit lika glad som vanligt, om icke er oangenäm upptäckt ånyo hade väckt hennes bekym. mer. Vid afklädandet märkte Renata, att hon hade för lorat ett hvitt sidenskärp med guldlås, inlsagdt mer rubiner, hvilket hen nyligen erhållit af sin broder konungen, och hvilket hvar och en hade beundra för dess skönhet. Lätt måste det således bli igen kändt. Mon tänkte genast på sin skyndsamma flyt ur bertigens rum, eeh fruktade, att ha förlorat de i trappan eller till och med måhända i sjelfva rum met. I detta fall kunde det ha failit i hertigens el ler i någon af hertigens tjenares händer, och af bo nem lät det icke lätt vänta sig att har skunlle tig: med sitt fynd. Derigenom kunde en upptäckt, ät följd af de största obehagligheter härleda sig. Bor var så förskräckt, att kon icke ens vågade omtal: sin förlust för Diana. Då hon andra morgoner gick till hertiginnans rum, letade hon och for skade förgäfves i alla vinklar och vrår; förgäfve: lyssnade hon till hvarje hviskning, ingen vmislade att någenting blifvit hittadt. Nu stegrade vissheten att ha förlorat det utom hertiginnans rum, henne ångest med bvarje timme. Men hvarken denna e! ler den följande dagen tilldrog sig något, som kund sprida upplysning om det förlorade. Hen börjad:. redan tänka sig som en möjlighet, att någon vin