PÅGEN. ) BERÄTTELSE FRÅN CARL IX:S TID I FRANKRIKE. HI. Renats :rjskie Disnas hand och hviskade till hecne: pJag har öcriagt allt hvad du sagt mig. Duär ett helgon, Disan. så kedniskt ditt nanra än må klinga. Men också helgonen få vara lyckliga, och vid den heliga jungrun! jag skall göra allt, för at du må bli det. G ga skall bli din. För Gid: skull ropade den förskräckta prinsessan a! Nevars; olåt mig ej komma att ångra det förtroegda ja caf dig! Det stol da visst icke, svarade Renata; förlita dig blott på mig. Om du vill, så skall jag alldeles icke blanda mig i saken; men var åtminstone icke ledsen på mig, om jag vill utforska, huruvida Gonsaga jus! är den rätta. Hör nu på hvad jag säger, men skro! 2 Jag tillbragte, som vanligt, denna morgon u bertiginnans af Mantua rum och bläddrade i bens:5 böeker. Hon är, som du vet, en ganska lärd dem. ehuru hon gör föga anspråk derpå. Iblard endre fick jag i min hand ett digert qvartband skrifset på Pergament och måladt med sällsamma fizurer. Gissa, hvarom den boken handlade? Om naturligt trolleri! Hertiginnan och jag talade vidt och bredt derom; jag försäkrar dig a:t allt är ganska oskyidigt. Se så, säg mig nu, fortfor kon långsamt och lade fingret På pannan; eger (du något er fsmi!j tillhörigt svärd eller annat vapen ?p Jag tror välja sade Diana något förundrad. Då mina bröder drogo till hären, så qvarlemnade de en hop saker i mitt förvar; säkert finnes deribiand äfven vapen.n Godt! ropade Renata förnöjd och klappade med händerna. Kom, kom! De skyndade till garderoben och funno der, bland en hop saker af högst olika slag, äfven eit svärd. ) Se Aftonbladet Nr 286.