nom omröstning alldeles tappat och i den andra endast fått sig tillerkända några hundra Rår (hans fordran uppgiek till omkring 14,000 Rår) hvilket sistnämnda beslut också tillkom genom omröstning, på det sätt, att tvänne ledamöter, Hr Kammarherren Frib. Boije och Hr Kammarherren Grefve Snoilsky till större delen stadfästat hans anspråk; tvängwe andra, numera Hr Statsrådet Fribh. Siael von Holstein och Hr Ofvereeremonimästaren m. m. Frib.iDAhlbedyhl, åter ogillade det i sin helhet, samt den femie ledamoten, numera Hr Kammarherren och Assessoren: Grefve Mörner tillade konom det mindre belopp, som domen upptager. Sedan dess har målet hvilat i godan ro uti Justitierevisionen, och isgenting. derem afhörts; men i dessa dagar har det fått en liten påstöt medelst en af Hr Wernstedt till Justitie-ombudsmannen ingifven skrift, hvari han gör denne uppmärksam på den långa tidsutdrägten med dess föredragring, samt begär hans embetsåtgärd till vinnande af ett slut derpå. Viintaga här nedarför denna Hr Wernstedts skrift: Till Rikets Höglofl, Ständers JustitieOmbudsman! Uti Sveriges Statstidning N:o 146 för d. 29 Juai detta år förekem en till Kongl. Mej:t ingifven underdånig berättelse om ärendernas gång inom samtliga Statsdepartementen under år 4840, i hvilken berättelse yttras, med hänsigt till Justitie-departementet, att, med den under de sistlidre sex åren följde arbetsordning, hvarje revisiomssak i allmänbet skolat hvila 43, år innan den i Högsta Domstolen kunnat föredragas, äfvensom att vederbörande föredragande inom Justitie-departementet uppfyllt sina pligter på ett sätt, som icke lemnade rum för någon anmärkning.s Denna officiella beskrifning öfver Kongl. Justitierevisionens verksamhet har helt underligt kommit att väcka min npärmare uppmärksamhet på förhållandet med ett derstädes befintligt, mig rörande mål, hvilket förmodligen ensamt gör ettundantag från den allmänna, så fördelaktiga karakteristiken. Ifrågavarande mål, som handlar om ett af mig emot H. M. Konungens hofstall framställdt, ganska betydligt fordringsanspråk för obetald såkallad afskrifningsprecent, den jag, i egenskap af kamrerare vid khofstallet, fått mig tillförsäkrad genom en af numera H. Exellens, Riksmarskalken m. mHr Grefve M. Brahe påtecknad handling, inkom till Kongl. Justitierevisionen redan den 20 Mars 1838, och har således, då det ännu i närvarande sturd icke är föredraget inför Högsta Domstolen, hvilat oafgjordt mer än dubbelt längre tid, än som den åberopade underdåniga berättelsen uppgifver för måler i allmänhet. Hvarföre just denna fråga rönt en sådan tidsutdrägt förefaller mig deste besynnerligare, som densamma, utom det att den är af den mest enkla beskaffenhet, och min elika ställning till motparten naturligtvis icke bör hafva något att betyda, varit färdig till slutlig handläggning alltsedan början af år 1839, då de muntliga förhören ägde rum, samt minst fyra serskilda föredragande tid efter annan haft handlingarne på sira rotlar. De försök, jag hittills på enskild väg gjort för att få saken afslutad, hafva helt och hållet misslyekats, oaktadt jag länge varit lofvad, att dem skulle till afgörande företagas — en försäkran, som Hr Generalauditören och ridddaren Netzel, på hvars rotel handlingarne sednast kommit, redan i slutet af nästlidet år täcktes gifva mig i den bestämda formen, att dat skulle ske vid nästa föredragnisg, men som nyligen, vid min förnyade påminnelse, utbyttes mot förklarandet, det Hr Generalauditören icke vore i tillfälle att uppgifva någenm viss tid. Osäker såJedes när denna sak, sem för mig är högst väsendtlig, kan blifva i Högsta Domstolen föredragen och pröfvad, ser jag ingen annan utväg öfrig än att i ödmjukhet göra Hr Justitie-ombudsmannen uppmärksam på förhållandet, med begäran, det ville Hr Jastitie-ombudsmannen, i kraft af sitt embete, vidtaga någon åtgärd till påskyndarde af en sådan slutlig pröfaing. Stockholm den 3 December 1841. J. O. v. Weynstedt.x EKRAR — Åldrig är något endt, sem icke är till något nyttigt, säger ordspråket. Till ersättning för den lilla ögonbliekliga dekonfityren bland de tuderande af Stockholms nation i Upsala, har Hr Erkebiskopen af Wingård nu lyckligen blifvit invald till hedersledamot i en tredje nation, nemligen den Gestricio-Helsingiska. Innan man 2: 33 af han Ja ul s8tt lagat Amal vinne så