Muon förklara dig då? Hvad menar du? ropade Diana, följande efter Renmata. Nu ka vi funnit, kvad som saknades oss. Ännvw innon morgondsgen ryr skall du — om du har nod att anförtro dig åt goda andar — få erfara om Gonzega är bestämd att bli din eller icke. Detna jurliga trolleriet lär oss, måste du veta, Diana, av om er person, man eller qvinna, önskar veta, cm aen hon älskar, skall bli hennes make eller icke, så skall kom lägga ett blottadt svärd under han: bufvudkudde. Drömraer han nu den nattem, då har sofver på hennes svärd, så bli bennes önskninga! uppfyllda. Hvarföre ser du så tviflande på mig! Tiden är gynnande. Hertigen stannar till sent på aftoren vid den kungliga taffeln; vi kunna gå genors hans mors rum, ty hon är ru i aftonsången. En li ten trappa leder, som du vet, ifrån bennes rum til hans sängkammare; vi kunna icke bli öfverraskadt och-lätt dölja svärdet i veeken af våra kläder. Tigande och rodmande hade prinsessan af Never hört på; ovilkorligt tryckte hon sin väninnas band en glad förhoppning trängde sig till hennes hjert: och talade ur hennes blickar. Men hastigt utropad hen, kufvande sin sinnesröreise: I hertigens säng kammare! OO, nej — nej, aldrig skall jag göra nå got, hvaröfver jsg måste rodna, äfven em det ick blir upptäckt. Jag skall aldrig göra något, son icke hela verlden kan se. Skulle Renata af Frank rike kusna råda sin vän, att göra något hvarom hor inser, att det är under hennes värde?p bDiama, skulle jag ba samma bevekelsegrunder så skulle jag ej ett ögonblick tveka.p Nej; jag kan icke. Anser du då mig kunna öfvertala en vän till nå got, som jag skulle undandraga mig? Gif mig svär det, jag vill sjelf lägga det under hufvudkudden. Du! Renata af Frankrike, konungens syster, skull ingå i hertigens sängkammare!s Hrarför icke? Hen är ju intet der. Gå till fön