Aftonbladet – 9 december 1841, sida 2

tillkännagaf en främling, så talade han dock franskan med en sådan lätthat, att det fordrades ett mera vandt öra, än då fanns vid Frankrikes hof, för att afgöra hvad landsman han var. Hu. I Tidigt en sommarmorgon, då solens värme ännu icke var tryckande, utan tvertom uppfriskande och Vifvande, sutto tvenne damer bredvid hvsrann på en af slottet Vincennes terrasser. Vid sommarens början hade hofvet begifvit sig till detta slott. En berså af sällsynta, i krukor planterade växter, hvilkas grenar, fulla af välluktande blommor, vore hopslin:grade till ett tak, gaf skugga åt damerna och dolde dem för allas nyfikna blickar. ; Den ena var liten, späd, etherisk, med ett ord, sådan som man skulle föreställa sig en sylf. Henines anletsdrag voro sköna och lifliga; hennes stora svarta ögon kastade skälmeka, förtrollande blickar. Den andra var lång och smärt med ett ansigte af den mest regelbundna skönhet. En svag rodnad liftvade hennes kinder, mildhet och lugn talade ur de imörkblå ögonen, och en lindrig dagg i dem spred öfver hela hemnes väsen ett uttryck af stilla svårmod, talande om offer och resignation. Den ena var Renata, prinsessa af Frankrike, den andra hennes inima vän, prinsessan Diana af Navers. . Det muntra jagtbullret hade trängt ända till prinIsessan Renatas rum och tidigt väckt hemme ur hea. ines Ijufra morgonslummer. Sedan hom äfven had väckt Diana, hvilken, enligt tidens sed, såsom damt idatours, delade hennes rum och säng, skyndade dt i sina lätta morgondrägter till terrassen, der de, göm da i blomsterbersåen, kunde se den kungliga ka valkadens aftåg. Här sutte de tigande, med upp fi rörelse. ögon och öron, till dess tiget satte sig i rörelse. Det sista hornet ljöd; slottsporten ble istängd. Då vände sig prinsessan Renata med sins iskälmska blickar till Diona, ty hon hade märkt, ati det tysta allvar, som vanligen karakteriserade henne snu hade öfvergått i tårar. j O! ser jag rätt?... Du är icke den kalla bildstod som hela hofvet tror och kallar dig. Ack, den der förstulna blicken der nerifrån, som sökte dig den har hunnit sitt mål. Diama, du har ett hjerta, dölj det icke.