Aftonbladet – 9 december 1841, sida 1

att uppfylla detta löfte; men huru skole vi möjligaste korthet uttrycka vårt omdöme öfv Hr Willmers talang, hvilken, oaktadt det rykt som föregått honom, likväl säkert öfverträffac de flestas väntan? Jol att han är en verkl representant af den nya såkallade mirakulö: skolan; af dessa artister, som på pianot kunr framkalla en bel orkester med sina tie fingr: och äre kemnmastadda i dessa vidunderligt svå kompositioner, dem man hittills nästan anse ospelbara samt kallat bzarerier, emedan det böj jar gå omkring för ögat redan vid åsynen af blot som noterna, dessa musikaliska eqvilibristerie ech när man förut kört der utföras, endast syn erbjuda en hop halsbrytande öfrirgar, men uta möjlighet att åstadkomma någon verklig mus kalisk effekt eller ensemble. Hos mången v: också säkert ännu denna tanka om skolan r dande, när Hr W. satte sig till instrumente Men huru helt annorlunda var det sedan ma några ögonblick hört honom. HKhuru ännu a dast 21 år gammal, har han redan förvärfvat si ett så fullkomligt mästerskap öfver sitt instri ment, så underkufvat detsamma och blifvit heri öfver alla teknikens hemligheter, att i denna d troligen ganska litet eller intet ännu kan å!ej stå att lära. De konstiga och halsbrytande b zarrerierma förvandlas umder hans hand — ec det utan synbar möda eller ansträngniag, uta något häfvande eller anfäktande med kroppen till en djerf och blomstrande fulländning af rik och djerfva ider, eeh gjorde derföre äfven e så storartadt och helgjutet intryck, att den åhä rare, som icke sjelf är dilettant på pianot eller mu sikus ex professo, svårligen skulle haft aning oi svårigheternas tillvaro. Sjelfva den förunderlig Listz tankar och id6er voro icke längre ofattlig: ja de förekommoe ess, såsom de framställdes Hr W., helt förtroliga och bekanta, hvilket tillskrifva artistens beurdrarsvärda förmåga a! under exekutionem beständigt låta graundmelodi erna klart och redigt framträda, och hufvud idarna, genom de öfriga fördelade barmoniern endast uppbäras ech förhöjas, men icke öfver väldigas. Iakttages icke detta, så göres anda till slaf under former anh bisakerna, då de imedlertlid bör vara tvärtom, sa. hvar och e finner. Hr W. tyckes alltför väl veta detta, oc vi hafva icke hört en säkrare, fullare och ädlar exekutien i förening med en större konstfärdig het, hvilken dock tyckes vara fullkomligen skilj från begäret att lysa med konstigheter. Med e sådan kerrekthet och välde öfver tangentern: skall Hr W. äfven utan tvifvel inom få år vinn hvad som ännu återstår i uttryckets själfullhe! värma och poesi. Ogenerad af alla svirighete kan han så mycket mer öfverlemna s:g åt denn del af konsten, och han skall då snart kunn mäta sig med den förste af Europas pianistei Första numret, hvaruti konsertgifvaren upp trädde, var Grandes variations de conrceit öfve ett thema ur den vaekra duen i andra akten a operan I Puritani, af Bellint, der Hr W. reda sfgal ett briljant prof af sin dubbla kallelse båd till kompositör ech exekutör. Andra Bumre var La målancolie, af Prume. Detta så mye ket omtyckta och älskeliga pastorale, som ma sin ljufva svärmande melodi redan förut vi:a sin trollmakt äfven på den Svenska publiken sinnen, utförde Hr W. med en så de!tikat oci skön touche, under de rikaste variationer, at han till cch med emellanåt tycktes förvandl Wiener-flygelns diskant till en glasharmenika it minstone förekomme oss dessa tener äga et underbart lent välljud, sem vero de ,väfda uta slas och vindar. Detta stycke är, som man vet, äfven för qvar ett-1ackompanjemarg, hvilket sednare Hr W. hä sammeanfört på det viset, att han spelar de ser skilda stämmorna deraf kela tiden med venstr handen, medan den högra utför solopartiet. V vilja härmed väl icke säga, att man ej förut bör a melareolie föredrsgas på pianot med lika myc ken själfullhet; man miste i det fallet icke glöm ma Hr van Boom, som der är förtrifflig; me; en så rik drägt, som denma gången, bar de icke förut framträdt på detta instrument. Uti tredje numret: ferenata erotica, solo fö TT ns DT GA Ar bag EG rr RA Rn FY Kn ER nana Nr er rn