aTänd upp ljusen,, sade hertigen och sökte skingra återstoder af sitt dåliga lynne. Låt honom komma in.p En ung man, i simpel borgaredrägt, inkom, men hans drägt var ordnad med en viss enkelhet. Klädernas mörka fårg upphöjdes af ett hvitt skärp, hvilket han, enligt riddaresed, bar öfver axeln. Hertigen betraktade sin gäst med förvåning, ty den simpelt klädde ynglingen egde en så ovanlig manlig skönhet, att Cerl IX:s hof, hvilket dock var ryktbart för sina sköne män, icke kunde framvisa någon, som tålde jemförelse med denne yngling. Han var lång, smärt oeh fullkomligt välproportiomerad. Uti hans ansigte låg ett starkt uttryck af mod och djerfhst, hvilande på inre kraft, men detta uttryck stod i tydlig strid med bans blygsamma uppförande. Mvad vill ni af mig? frågade hertigen med en genomträngande blick och en ton, uti hvilken en dold förtrytelse uttalade sig. Ynglingen gjorde hastigt och liksom ovilkorligt en rörelse ait fatta hertigens hand, men genast lät han sin falla och sade med någon förlägenhet: eNågot, som ni för närvarande icke synes hugad att bevilja mig, och kvarpå dock alla mina förhoppningar hvila.n Och det är? För trenne dagar sedan ankom jag till Paris. Samma dag blef er förste page dödad genom ett fall ifrån hästen. Jag kommer, för att begära hans plats, ty jag är icke van att gå befordringarnes vanliga stråt nedifrån.n Ha! — denna plats är icke så lätt att få Hvem är ni? En främling, som mitt uttal nogsamt ger tillkänna. Jag är hvad jag sy.es. Om mitt yttre behegar er, så skall ni ej bli bedragen på mitt inre. Några rekommendationer har jag ej att aflemna.n cHvarifrån är ni då? — af hvilken familj ? Nådigste herre, om jag har den lyckan att behaga er, så tror jag ej, att min ifver i er tjenst skall lända er till någon skam cOm ni behagar mig, så är det likväl icke nog., O, låt det ändå vara nog! Huru lätt skulle det icke vara för mig, att berätta er en ihopspunnen historia, och att f ämvisa falska dokumenter och rekommendationer, men jag föraktar att bedraga er