Aftonbladet – 7 december 1841, sida 1

sig det ifrån barndomen — men ju kallare de voro, hvilkas pligt det var att vaka ölver barner, desto mera kände hon sig uppmanad att göra det. Några dagar derefter fick hon höra besynnerliga ljud ifrån skolrummet; — kon lyssnade med högt klappande hjerta; det lät som täta slag blandade med qväfda rop; som en blixt flög hon uppför trappan, ryckte upp dörren och — hvilken syn! läraren hade fattat den yngste, 410 -årige, eleven i håret och tilldelade bonom dessutom med en stor käpp slag på slag; hastigare än tanken,sprang hon fram, ryckte gossen ifrån honom och emottog sjelf flera slag; hon kände dem icke; barnet, som ho:. räddat, hvilade ju i hennes armar! Hon vacklar ännu ett ögonblick, oeh faller derefter ner i häftiga konvulsioner . .... Folk hade imedlertid tillkommit; man tog barnet ifrån hanne och lyckades småningom att återkalla henne till sansning; men hennes kraft var för alltid bruten; hon hade blifvit klen och sjuklig, och man skref på ålderdomens räkning, hvad förskräckelsen åstadkommit. Baren U:s hade imedlertid fått öppna ögen och infermatorn fick afsked. Men un, frågar du, som offrat sig sjelf för deras skul!, hvad belöning fick hon?, Du frågar enfaldigt eller satiriskt, läsare! satiriskt, om du känner verlden för hvad den verkligen är; enfaldigt, om du ej gör det. Friherrinnan U. kunde icke hafra en gammal, sjuklig stackare i sitt hus, som til! på köpet hade en så svår sjukdom, (konvulsionerna återkommo stundom); hen kunde ju dermed alldeles skräma slag på barnen, och Jet finns ju dessutom fattiginrättningar för sådana uslingar. Baron U. gjorde sig så mycket besvär, att hon fick en plats på församlingens attighus, och med blödande bjerta flyttade Brita lit. Hon sörjde så mycket, raen tyckte sjelf att det var bäst som skedde; hvarje sömdag var henne en fest; då gick hon till kyrkan, med hoppet att få se och helsa på någon af sina älsk