Aftonbladet – 6 december 1841, sida 1

UTRIKES. BERÄTTELSEN ÖFVER MORDFÖRSÖKET I PARIS, DEN 413 SEPTEMBER. (Ferts. från JM 32.) Läsaren behagade anmärka, att det är den tilltalade, Quenisset, som fortfar att berätta. Då jag icke kunde följa Jean-Marie, gick jag åler in hos Colombier. Der fann jag Dufour sysselsatt att utdela patroner åt de närvarande. Sem ban blott gaf två åt hvardera, anmärkte jag, att det ej var nog. Han lät mig taga tvänne, sägande, att magasinet var redan i förväg och att jag kom för sent. På hans begäran lät jag alla utanför dörren stående gesäller från gatan Traversigre inträda, och gaf åt hvar och en två patroner. Nu frågade jag honom hvarom frågan var. Han svarade, att det var fråga om att anfalla 47:e infanteriregementet och afväpna det, samat tillade: du känner dina chefer; gör hvad de befalla dig; eriura dig hvad dig blifvit tillsagdt och framför allt att icke skjuta på någon af gemenskapen. Boucheron ville nu återvända till sitt arbetsställe, för att åt kamraten Cossard lemna anvisning om arbetet, och jag följde honom. I det ögonblick vi kommo till arbetsstället lemnade mig Marin sina tvänne patroner och giek utan att siga ett ord; jag hade således 4 patroner, men intet gevär. Se, sade jag till Bouckeron, Marin går sin väg, och det är mig rätt kärt, ty jag har alliid hållit mycket af honem, och skulle egerna se att en kamrat, som icke svurit, inlåter sig i närvarande företag.s Som Celombier sagt, att han ännu bade vapen för 4 man, återvände jag med Boucheron till honom. Vi tråffede der Just och August, som frågade om vi vore i ordning. Vårt svar blef, att vi hade patroner, men inga vapen. Då tog Just mig med sig till en vinhandlare på gatan Traversiere, under det Boucheron stadnade qvar hes August. Då vi inträddåe i källarrummet, sade Just att jag borde lägga min hatt på ett bord, för att ej väcka uppseende. Derpå följde jag honom upp i ett rum, der en ung, lång, för mig okänd person befann sig, vill bvilken Just, för ett aflägsna konem, sade: hvad, Ri har ännu icke gått till festen, ni måste skynda er om ni vill se den. Den unge mannen skyndade sig ut, och Just öppnade lådam till en byrå, som sted mellan tvänne förster samt framtog ett par pistoler, precist desamma som vid mitt häxtande blefvo mig fråntagna, och dem man sedan förevisat mig. Då Just fann att flintan på ema pistolen ej gaf eld, begärde han en slant af mig att hvässa den med, samt lemnade mig, sedan detta var gjordt, pistolen red tillsägelse att ladda den. För detta ändamål måste jag afskära en i rummet befintlig rörkäpp till laddstock, och sedan jag laddat med den patron jag undfått, gjorde jag likaså med andra pistolen, hvars flirta Just imedlertid hvässt, och hvilken han lezmnade mig under yttrande, att den var för Boucheron, mer att om han ej behöfde den, kunde jag behålla den. Sedan Just skurit än en laddstock af röret till dem amdra pistolen, gick jag min väg med båda. Innan Just lemrade mig sade han: Du skall bruka dem, och om du icke brukar dem, må du komma ihåg att vi hafva flera, och att man skall hålla hvad man lofvat dig. Han lät mig känna på sitt bröst och jag kände der tvänne pistoler under blusen, utanpi hvilken pantalongerna voro knäppta. Han rekommenderade samma sätt att dölja mina pistoler, och sedan jag gjort det sade han: godt, alldeles som jag. Jag lemnade honom i uppsåt att med de öfrige angripa regementet, men utan någon tanka att skjuta på hertigen af Aumale eller hans folk