Aftonbladet – 6 december 1841, sida 1

SEN TIERRA OSA BARN VR YNGSTE. VR KIA BOR ENAT AEA INR UND St ATEN FINER hellre än på någon annan; jag kände icke att herugen befann sig i spetsen för regementet, hade a!drig sett honom och visste icke eps att han skulle passera förbi. Då jag lemnade Just, famn jag att jag försuramat mig; jag gick till gaten St!t. Antoine, och då jag der ej fann några kamrater, vidare fram till barrigre du Trone. Jag steg in hos vinskänken i hörnet, men då jag ej heller der såg vågon bekant, begaf jag mig till Barrigre du Charenton, scdan jag gått förbi generalstaben, som väntade vid Barrigre du Trone. Jean-Marie hade sagt, att hans folk väntade vid B. du Charenten, och detta var orsaken att jag gick dit. Jag frågade en förbigående om tåget passerat, hvilket han ej visste mer än jag; men då ham ej dess mindre svarade, att det längesedan var förbi, tänkte jag vid mig sjelf: bmed dig är det förbi; man skall skjuta dig för pannan, efter du försummat att infinna dig. Jag var just i begrepp att återgå till Barriere du Trone, då jag träffade Boucheron. kvilken liksem jag var orolig och ängslig, som en förlorad man. Han sade, att som han ej haft något vapen, hade han återvändt till sitt arbetsställe för att hämta en cirkel. Han bad mig om den ena pistelen och jag gaf henom den, hvarpå vi följde yttre Beulevarden för att komma till Barr. du Trone, samt gingo undervägs in till en vinskänk för att taga oss ett glas. Ankomne till nämnde Barritre, funne vi dock inga kamrater och sökte dem ej heller, emedan kleckan redan var 10, och vi ej ännu frukosterat. Jag föreslog att gå till Lilla Hatter, der jag hade kredit, ech der vi förtärde för 24 sous. Jag kan ej uppgifva hurlänge frukosten varade, men just som vi återkommo till Barr. du Trone, anlände äfven tåget. Det genpomgick den ena haien efter den andra, och vi följde generalstaben ända till gatan Traversigre. Då vi kommo till vakten vid hörnet af Reuillygatan träffade jag Martin, och ropade gemast till honom: hvarföre angripen j icke? Han var i begrepp att göra bud, d. v. s. han lopp omkring frår den ene till den andre, för att samla sitt folk, och hans svar blef: gå till andra sidan; de äro vid gatan Traversier och gatan St. Nicolas; pass på! Nu passerade jag igenom meilan generalstaber, som red förut, och prinsen, som följde näst efter i spetson för sitt regemente. Jag kände icke prinsen och frågade kort förut Beucheron om Ludvig Filip var der, khvartill B. svarade, att det blott var er general. Då jag kommit igenom, fann jag Just, August, Jean-Marie, Mallet och flera audra, som på morgomen fått patroner; Boucheron, som följt mig, befann sig vid min högra sida. De började nu att ropa: Lefve det sjuttonde (regementet)! Ned med Ludvig Filip! Ned med Guizot! Ned med Kongl. familjen och prinsarne! Just, pekande på oflicerarne framför regementet, förbi hvilka jag vid genomgången passerat, ropade till mig: der i midten måste man skjuta! Jag framdrog då pistolen med venstra handen och affyrade den med samma hand, åt det uppgifna hållet. Jag siktade icke, ty dertill hade jag ej tid, och kände dessutom ingen bland de utpekade. Ingen försökte att afvända min hand, och jag hade redan gjort två eller tre steg, för att fly, då någon grep mig bakifrån och sökte fasthålla mig. Jag slog omkring mig, men mina kamrater vore fega nog att ej komma mig till kbjelp. Då sage jag till dem som ville gripa mig: det var jag; döden mig! Man bar mig halfvägs till bastiljvakten, men lät mig sedan gå. I vakten förhördes jag af en poliskommissarie, och då jag sedermera blifvit satt i en vagn, för att föras till mitt hemvist, der visitation skulle ske, bemärkte jag Jean-Marie, som gaf mig tecken att jag borde fly genom vagnsdörren. Jag tänkte att han var bevapnad och skulle med sina kamrater understödja mig, gjorde derföre ett försök, för att begagna det sista bopp, som blef mig öfrigt eller låta på stället döda mig; men polisbetjenteroa märkte min rörelse, höllo mig fast och bundo mina händer. Sålångt Quenissets första berättelse. Vid det förhör pärskammarens, för instruktionens yverificerande nedsatta utskott den 22 Sept. höll, bekräftade ham förestående uppgifter, och nämnde tillika, att i den förening af jemlika arbetare,, i hvilken ban ingått, äfven befunno sig representanter från jeätvänne andra föreningarne, nemligen kommunisterne och reformisterne, samt att fråga var om dej re föreningarnes sammanslående till en enda. Han ämnade namnen på nägra af representanterna, samt uppgaf tillika att ett sammanskott skedt af10 sous per. nan, till en fond för ammunition, samt att vid det illfället uppgifvits, att antalet af föreningens med-! jemmar uppgiek till 300. För öfrigt framställde Querisset äfven vid detta förhör saken så, som skulle han endast varit en machin i de andras händer, vått eden af fruktan och icke haft förtroende af några vigtiga hemligheter. (Forts. följer.) — —iE— LIBERAL OPINIONSYTTRING I BERLIN.