Aftonbladet – 3 december 1841, sida 1

kappa. En sådan är nemiigen min habit så väl bemma som borta — hon är neml. så att säga min yttre menniska. Jag kallar henne också beständigt för Semper Idem, oaktadt tidens tand gjort sina märken — men nog om det. Den blla mannen betraktade mig mycket noga och frågade slutligen: Ser jag för mig herr sekter Prefferkorn ? Till er tjenst, svarade jag med en lätt och behagfull böjning på hufvudet. Förlåt, herr sekreterares, fortfor han. Ni är ju författare? eller hur? ni skrifver ju vers?, Till er tjenst, sade jag och tänkte: pass på att den der gynnaren är en älskare, som icke har koncepter, men väl kontanter; pass på, att den gynnaren vill hafva någon granlåt åt sin fästmö. Till er tjenst,e, upprepade jag. nVar god och sitt. Min herre,, återtog den främmande, är det icke ni, som skrifvit )Den spruekna lyran, som vann så myeket tycke hos publiken?x Jo, visserligen, men inte annat jag vet, blef bela upplagan makulerad, emedan ingen köpte den, derföre att man i Dagligt Allehanda gjorde spektakel af den och sade att den inte dugde. Ja, jag vet; men ni har det oaktadt författat den lilla boken. Ja, till er tjenst. Det gläder mig, sade den lille herrn och gouggade händerna. Var god tag på er fracken och följ med mig på en liten frukost-risp här borta., Tackar,, sade jag något) förlägen, men jag skall säga, att min borstare tagit ut fracken, och jag måste således ...