Aftonbladet – 2 december 1841, sida 1

ka hon bestämde dagarna. Grefvarne Strogonow, Ostermann, Besborodko, Samoilow utmärkte sig medelst oerhörda omkostnader och den prakt de utbredde. Ioffolket sökte öfverträffa hvarandra i klädselns rikedom, och generalerne i de krigiska skådespel, de bemödade sig att gifva konungen. Framför andra utmärkte sig den gamle general Meiessino, genom de vapenöfningar och fyrverkerier, han lät anställa. En eafbruten förtrollning omgaf Gustaf Adolf. Likväl tillbragte han förståndigt morgnarna att vandra genom staden till fots, och att tillika med regenten bese hvad som för honom var af vigt och lärorikt. Öfverallt gjorde han frågor eller: gaf svar, som på en gång vittnade om hans ef-tertanka och uppfostran. Regenten, som tycktes njuta af sitt verk (!), då han såg det bifall hans myndling erhöll, är em mycket liten karl. Hans maner äro behagligt fria och artiga: han har en spejande och slug uppsyn: hans ögon lysa af mycken eld: allt hvad ban yttrar tillkännager en man af vett och innehåller något att eftersinna för dem som höra honem. Man lärer kunna föreställa sig, att under de fester, som oafbrutet följde på hvarandra, hade de begge unga älskande ofta tillfälle att se, dansa och tala med hvarandra: de blefvo förtrogna och syntes förtjusta af hvarandra, Den gamla Catbarina var föryngrad: på länge hade hon. ej haft så mycken rörelse och nöje. Det förestående giftermålet var ej längre någon hemlighet: det utgjorde dagens samtalsämne. Kejsarinnan talade redan till den unge konungen och till sin sondotter som till förlofvade personer och uppmuntrade dem att älska hvarandra. En dag lät hon dem till oeh med, i sin egen närvaro, gifva hvarandra den första kärlekskyssen; den första, tvifvelsutan, som den unga prinsessans jungfruliga läppar emottagit, och som der efterlemnat ett intryek, så ljuft och kärt, att det sedan länge gjorde henne olycklig.