Aftonbladet – 2 december 1841, sida 1

I monark och store lagstiftare, den Engelske Ju. stinianus, Edward I Efter hans segrar öfver invånarne i Wales, förmådde han dem att underkasta sig hans välde, genom löftet att gifva dem ea infödd furste, som icke kunde tala nigot annat språk än det Walesiska. Han lät derpå sin gemål ligga i barnsäng i Wales, ech framställde för folket ett barn, som naturligtvis icke kunde tala något annat lands språk. Af barnet bief med tiden en ömklig tok och en pultrern, och på samma gång, som denne elake son af en af våra talangfullaste monarker visar orimligheten och dirskapen af ärftlig monarki, ser man af den anförda anekdoten, hvilket lågt ursprung denna stolta och ärofulla titel har. Pressens reflexioner öfver thronarfvingens födelse göra densamma föga heder. The Times säger oss, att föreynen i detta barn värdigats gifva Brittiska folket den säkraste bergen för ferifarandet af alla de oräkneliga välsignelser etc. etc. Vi hoppas att spannmåls-lagarne, kast-representation och ärftiiga lagstiftare ieke stå på listan bland dessa välsignelser; men antingen så är eller icke, så måste vi vänta tilldess barnet blir 18 år, för att se om han blir en välsignelse, en ära eiler en vanära för vårt land, fastän, han månu bli hvilketdera som hälst, vi äro lika förphgtade att vörda oeh lyda honom såsom sjelfva fulikomligheten af all dygd och af all visdom, i alla de ämnen, som äro af största vigt för en nation, och i hvilka man endast kan göra framsteg genom allvarliga studier och trägen flit. I Amerika beror icke det allmänna bästa af några dylika lyckträff. The Times säger oss, att alla våra prinsar af huset Brunswick varit railda och förträffliga på thronen. Bevisen derför äro förmodligen att söka i statsskulden, och i de blodiga krigen under Georg III och Prinsen-regenten. Med undantag af em ringa del, hafva vi huset Brunswick att tacka för hela stats-skulden.! Amerikanerne hafva ingen statsskuld, men de kunde lika väl som vi hbafva varit välsignade dermed, om försynen bestått dem en monarki, och på thronen satt en lysande ätt, som den Brunswickska. Samma journal säger om våra! konungar af Brunswickska huset, hvilka endast? varit fem — att de alitid befunnits färdige att uppoffra sina personliga böjelser för deras un-? dersåtares bästa, och för upprätthållandet af det antagna systemet, så att idgen af personliga bö-; jelser, etc. ete. ete. Vi deremot skulle tro, at historien knappt kan framvisa en enda individ, som mera fäljt sina personliga böjelser, än Georg, DI och den sinnlige, slösaktige Georg IV; och! hvad vidhillandet af ett system angir, så bar! det varit till deras skam, ty katholikernes och! dissenters emancipation samt parlaments-refor-. men, ehuru ricga ech obetydlig den är, voroå åtgärder, som påtvungos monarkerne. The Times: säger om vår drottning, att dessa sjell-förnekande? egenskaper hos huset Brunswick aldrig visade? sig i bögre glans, än hos henne; men hvad är! väl detta annat, än att jemföra drottningen med! den usle vällustingen Georg IV ? Och fastän vi mycket värdera Hennes Maj:t, kunne vi icke annat än göra den reflexionen, att om försyner tillåtit att kon blifvit lika elak, som någon a de lastfulla qvinnor, em hvilka vi läsa i Ro merska historien, så hade vi, enligt vår konstitution, dock måst vara henne lika umderdåniga? och lydiga. — Erkebiskopen af Canterbury har, såsom vanligt, fått befallning att sammansälta en? bön med tacksägelse till försynen för denna lyckliga bäsdelse, och han har fullgjert befal:ningen.! Eiter vanligheten lästes också tacksägelse-böner: till försynen för det nationen blifvit välsignad,? då Georg IM och Georg IV föddes; och dock tvifla vi ganska mycket, huruvida det i vira da-? gar finnes en enda man, vare sig tory eller libera!, som icke beklagar, att dessa monarker någonsin kommo till verlden. Vi vilja sluta våra; anmärkningar med den uppriktiga öaskan, att? både drottningen och hennes barn måtte få lefva och hafva helsan; men vi äro dock öfvertygade, att allmänna rösten kommer att yrka på, atiå desse sednares uppfestran får en nyttig rigtning,: och icke förorsakar större utgifter än skäligt kan? varan GE a 3 7 Gc k k ö 5