Aftonbladet – 2 december 1841, sida 1

FUBLRRES I TUFETRERIRUL RUNHLCE ULUSIRINg Al. Bb UVILLI HIUUR: SENT AT ETEN ENT AE TNE Itydelsefulla händelsen, — en kronprins fö delse. Om vi skola hafva kungliga stats-nrätt ningar, så har nödvändigheten för landet att äg: ena thronföjjare sällan . varit mera trängande är nu. Utan en sådan skulle vår krona, i en sma vindning, kunna öfverflyttas på en menaarks huf. vud, som alla mennisker, inom alla klasser, erkänna vara för sin elakhet, okunnighet och dumhet, grymbet och tyranni, en så elak furste, som nigonsin kunde tolereras i en inskränkt monarki. Siorbrittanniens tbron, med dess kolonier och underlydande länder, och 480 millioner menniskur, skulle inem få år möjligen kunna blifva en Italiensk furstes tillhörighet, regerande öfver ex så liten och eansenlig stat, att dess hela befolkning utgör omkring VY, af Finsburys och Maryfeboxes, och hvars hela inkomst knappt skulle ricka till ait betala vår drottnings årsräkning hos Bodekrämerskan och möbelbandlaren. Då nu en arfvinga till vår thren var nödvändig, så hoppas vi att Hennes Maj:t måtte få ännu tvänne barn, så att vi må hafva fyra i stillet för tvänne strängar på vår bige, och ssäkerheten blifva dubbelt säker. Men måtte himlen alfvända, att H. Maj:t måtte blifva så fruktsam, som tf. ex. hennes farmor; ty ingenting af hvad som hörer till hofeller stats-lyx är så orimligt dyrt, som ett öfverfitd af kungliga barn. För Georg II:s familj åtgick årligen 40 gånger så mycket penningar, som skulle förslå att nu underhålla och föda, ja till och med rikligen försörja, alla de tusentals fattiga, som svälta i nigon af våra största manufaktureller kandelsstäder, London ensam undantagen. Men det finnes älver andra skäl, sem göra att vi fögna oss åt födelsen af en prins, just vid denna tidpunkt. Vår drottving har, för sina år och omstärdigheter, visat talang, urskiljnieg, högsinthet och fastbet i karakteren; och fastän hon råkat under Tories obarmhertiga, förmätna och osfterrättliga välde, så underkastade hon sig icke detsamma förrän efter ett ädelt motsiånd, och sedan hon blfvit öfrergifven och förråda af sin adel; och vi äro fast förvissade att hon skall begagna första tillfälle, att afskudda sig det tunga och vanbederliga ok, som så grymt blifvit henne pålagdt. Under en sådan drottning är det sannoikt, alt de kungliga barnen erhålla en liberal uppfostran, ech vi nyttja benämningen liberal både i dess politiska bemärkelse och den det har i afseende på uppfostran. Ty allt ifrån Georg II:s regering till Georg III:s, båda inberäknade, var afsigten att hålla de kungl:ga barnen, af båda könen, i en ylterligz ekunnighet, och att draga emätliga, nästen otroliga summor från felket, under förevärdning alt gifva den kungliga familjen den förträffligaste uppfostran. Motivet var naturligtvis detssmma, som under lika törhålianden låg till grund för hofvens i Ryssland, Trskland och isynnerhet Frankrike, Spanien och Portugal! handlingssätt — nemiigen att göra regenten bjelplös genom hans oduglighet, och följakiligen beroende af sin omgifning. I detta afseende har man deck hos oss räknat miste; ty sedan Georg III biifvit uppfostrad till okunnigbet, befanns, genom en bedröflig erfarenhet, att af alla varelser är en okunnig, rå, tvåfotad, den aldra svåraste alt tämja, leda och beherrska, ty okunnighet och dumhet i förening föda alltid den mest okufliga envishet. Sådamt var förbållandet med Georg III, men hans laster bafva åtminstone varit af den nyttan för samhället, att en allmän anda uppkommit, som aldrig mera skulle böja sig för en dylik monark. Till vår drottning bysa vi allt förtroende, ech till och med bennes moderliga kärlek för sina barn miste ännu mera stärka hennes önskan, att blifva qvitt eti Tory-parti, som otvifvelaktigt skulle, så mycket som möjligt, hålla dem medanom tidehvarlvets anda ech bildning, så!edes göra dem oskickliga för deras funktioner i det allmänna, och följaktligen sätta deras politiska existens i fara. Thronarfvingens titel, prins af Waies, är väl ingen källa till rofferi ur feltets pung, såsom titeln hertig af Cornwall; men den påminner om den smutsiga tvetydighet och det svek, hvarig an erhölls af vår hjelte