Aftonbladet – 1 december 1841, sida 3

der en olyckstjerna hvad sjöresor beträffade, ty helt nära Södertelje gick någonting i olag vid machineriet, och passagerarne måste sex timmar uppehålla sig i den lilla staden, invan allt på ångfartyget hler lagadt och i ordning till resans fortsättande. Detta dröjsmål gjorde att man först om fredags morgonen El. 40 ankom till Norrköping. Sedan man hunnit skaffa hästar och spisa middag, begåfro sig våra resande på vägen till Lindvöping; meni trots af all koptens otålighet, och de arma skjutshästarnes pådrifvande kommo herrarne, sedan de både i Kumla och Brink fått vänta et par timmar, ej fram till staden förrän klockan elfva om aftonen. Här väntade nu stallmästaren från Östanby, den ofvannämnde Lars, med stora foxarne, och sedan kapten frågat om allt som passerat under hans frånvåro, huru oxarne befunno sig i det nya betet, huru mycket som var uppkört på trädesgärdet, om får Och fyrfotadjuren mådde sundt, om räfven tagit några gäss, om torparne egärt ut mycket brännvin, och sist huru nådig frun mådde, begaf man sig på vägen klockan tolf om natten, för att hinna hem innan auktionen skulle börjas som var utsatt till förmiddagen klockan tio. De båda bröderne hade i all maklighet rökt ut sina pipor, derpå i god ro insomnat i hvar sitt börn af suMfletten, och voro nu komna till Slaka skogen, under att att Lars sjelf någon gång nickade till höger och venster, och foxarne blott steg för steg skredo fram. : Hastigt reste sig en vandrande gesäll som halffull insomnat i landsvägsdiket; foxarne skyggade för den ruskiga gestalten, kastade sig åt sidan, och bums! låg hela vagnen, med kapten, pastor, Lars sjelf och hans resenärer i motsatta diket huller om buller. — Lars kom först på benen, derefter herr pastorn som blott vid fallet fått några refver i ansigtet, och nu i halfmörkret, med ynklig stämma ropade: har du stött dig bror Bengt? — Nej! säger jag — inte just stött mig, men kan inte röra min vänstra arm — hjelp mig då, för f—n, och stå inte der och gapa på mig edra krabater!