Aftonbladet – 1 december 1841, sida 2

te flera — är ingenting att gapa på, för den som har hufvudet på rätta stället. — Ja, ja, men det ärfötterna man skall ha på rätta stället, vid den konsten bror Bengt; bi! hil hi! — Bara lappri, bror — vill se mamsell Taqglionis fötter i morgon — har rest hit bara för hennes skull — längtar sedan väl komma hem igen och se efter min hushållning och auktion på ungnöten — har fått mig en måg på halsen för denna dumma resan — hade gjort bättre att bli hemma — skall min själ inte göra om en sådan färd mera, Måndagen inföll ändtligen, då man skulle få 50 den etheriska dansösens himmelska konst. KaPpten hade låtit göra sig en fin, nymodig rock och sammet-vest, pastorn hade köpt sig en splitter Ny peruk, ty den gamla var temligen utnött och började att gå i rödt. De gamla herrarne tänkte således att med mycken fördel visa sina respektiva Personer om aftonen; men hastigt inträdde löjtnant Hoppenfelt och afkunnade den förkrossande tidningen, att mamsell Tagioni hade vridkat sin fot ganska illa och af doktorerne fått den domen ett Minst fjorton dagar hålla sig inne, sitta på sin soffa och inte alls stödja på foten. — Kors! i all verlden! hvad säger svåger om en sådan olycka? utropade lagmarskan och slog händerna tillsammans. Då blir det troligen intet spektakel i afton och min Pya hatt alldeles lika med drottningens! någonting mera fatalt kunde aldrig hän da! men kära Hoppenfelt, är ni verkligen säker Pp denna olycka? . KErer — Jag kommer just nu ifrån theaterdirektion, som är i mycket bekymmer häröfver. — Fördömdt! är mig alltid en olycksprofet, min herr löjtnant; har ingenting nu för min Tes2, bara förargelser hela tiden. . . — Svåger är väl så god och dröjer hos mig till dess mamsell Taglioni kan dansa igen, det torde bli förr än man tror, och imedlertid skall jag ställa nee.