Aftonbladet – 1 december 1841, sida 2

OK OF TR 0 SU fn sfverallt och har sitt eget tragikomiska intresse ör åskådaren. Händer det nu äfven att peruken i fallet förirrar sig öfver ett plank, och ett nundgläfs i detsamma från andra sidan ger tillkänna, att der rättsinnige upphittaren är af species quadrapedum, da är i sanning detta en ojur, som väl icke längre kan räknas till ett af menskliga lifvets mindre missöden! Att några stilla vandrare störas i sina penseer af en yfvigt lastad bredaxlad kärra, som ett tu tre jagar dem upp i rännstenen, är en tilidragelse, som icke företrädesvis händer i V.mmelskaftet, utan ock I pgränderne mellan Vesterlånggatan och Nygaan, likasom att en tankspridd jernbärare stöter hatten af en tankspridd vandrare, timar flerstädes än i Etadsgården. Deremot om det händer, att ett par unga damer på en promenad möta ett par unga kavaljerer, och dessa sednare ha den drummelaktigheten att blåsa röken af sina cigarrer i ansigtet på de förra, och derefter knacka af cigarrerna så, att eldgnistorna fara i fräs och slöjor — så vore det ju rent af ironi att säga: Hvad våra unga kavaljerer äro artiga! Imedlertid har författaren nyttjat detta utrop, både som öfveroch underskrift till detta lilla stycke. Det är klart, att ofvanstående teckningar af hufvudstadens nöjen äfven åtföljas af en Almanach, som anvisar födelseoch namnsdagar, Carlsoch Oscars-baler, soloch månskensförmörkelser (hvilka, i förbigående sagdt, under nästkommande år icke äro mindre än 35 till antalet), första Maj och Löfmarknaden, Midsommarsdagen och roligheterna på Ladugårdsgärdet, Fettisdagen och Nyårsdagen och Nyårs-visiterna, och allt det der ni vet, hvarpå ni förut fått teckningar i krita! — Vidare bör anmälas bland dessa nuvåteer en s, k. pvMystisk kalender,. Den innehåller några rätt goda saker, så väl öfversättningar som original-stycken. Bland de förra må nämnas Elfkonungen, efter Goethe, samt Trädgårdsmästarens dröm och Min onkels äfventyr), det sistnämnda efter den bekante Charles Dickens; alla ganska underhållande. Bland original-stycken förefinnas: Spöket på Vidtsköfle,, ett väl berättadt äfventyr, samt Glasögonen eller den förvända verlden. Det sista är en allegori, ämnad att parodiera ett ämne, som i sednare tider blifvit mycket diskuteradt, nemligen Qvinnans cmancipationn. Författaren har, efter ref:s tankar, begått tvenne fel i detta lilla stycke, nemligen först att ham sökt förlöjliga en i sig sjelf allvarsam sak; dernäst att framställningen, ehuru qvick och humoristisk, likväl är något hvad man kallar grofkornig, ett fel, som olyckligtvis alltför ofta vidlåder den välbekante författarens eljest naiva och glada skrifsätt. Kanske skall man, utan att begagna några förtrollande glasögon, upptäcka så stora befängdheter och absurditeter i vår tid, att det är tvifvelsamt huruvida verlden hundra år härefter skall kunna framvisa större. Imedleriid tyckes författaren — hvilket är det allra värsta — utan eget uppsåt egentligen hafva råkat att satirisera sitt eget kön, då han som löjliga lyten tillägger fruntimren om hundra år hvad som i dag utgör dagliga seder och bruk bland herrarne, och som i sig sjelf inför den absoluta moralitetens domstol är lika anmärkningsvärdt hvs det ena könet som hos det andra. Sådana der små ovanor, hvilka här skildras, äro t. ex. att springa från spektaklet till Pohl och dricka punsch, hvarje gång ridåen går ned. Men kanske är jag ock för sträng! Skulle det väl nemligen vara möjligt, att en karl af goda tonen yttrar sig i sådana ordalag, som blifvit anfördt sidan 420, och talas icke här återigen om dryckjom? Ref., som hittills icke afvetat detta förhållande, undrar nu mera icke alls på, om, efter sådana slags tankställare, :tankarne äfven bli derefter! Vidare förekommer i samma kalender en liten god teckning, kallad Lejonsprätten); Elfdansen och Egirs döttrar, 2:ne mythologiska stycken; Julsvalget, tecknadt (om ref. ej bedrar sig) af en humoristisk författare; Hamlet,, en naiv ide. som stödjer sig på en sägen, en syn och ett ordspel; Några scener ur Goethes Faust, som likväl tyckas undergått temlig förändring; Den vilda jagten,, en Bömisk saga, hvarifrån ideen till Friskytten skall vara tagen; Kannstöparegillet, m. fl. Ett större fel förekommer uti 2:dra scenen af Faust, der de 92:ne sista raderna af 46:e sidan och de 2:ne första af den 47:e bort uteslutas. För öfrigt hade det måhända varit lämpligt att förse boken med en innehållsförteckning öfver de der förekommande stycken; något, som ref, nu sökt ersätta efter bösta förmåga. ss —— EV a Fr