Aftonbladet – 30 november 1841, sida 3

ala om annat, sedan de rest hem, och tackade anten så hjortligt för den outsägligt roliga af.onen. Under det Ingeborg, muuter och lycklig, jollfar vid den trefliga supgen på tre man hand, med lagmanskan och löjtnanten, lemna vi dem ett ögonblick, för att se efter kvad den stolta kaptenen och hans reskamrat tagit sig före. Sedan de återvändt till värdshuset, spatserade kapten Dunderborg med stora steg fram och tillbaka i salen och rökte tigande sin pipa, denna vän i nöd och lust. Pastorn hade instufvat sin runda person uti en stor ländstol och skrufvade peruken än fram och än tillbaka. Vet du, bror, let faller mig någonting in; kunde vi ej beställa ss hästar och fara landvägen till Stockholm; vi ha ju vagnen här? Å — Hm, svarade kapten, inte så dumt förslag: besynnerligt att jag ej sjelf fann på det; plär annars ha hufvudet på rätta stället — låt sel klockan är tio på förmiddagen; om två timmar borde vi vara på vägen. Bror kan nu genast beställa hästarne till klockan elfva, tycker jag. Hjertans gerna; jag skall nog bestyra om saken på bästa vis. — Ja, ja, skaffa du bara hit hästar: ser efter förspänningen sjelf, litar inte på någon annan med den saken — förstår det bättre än sjelfva kungens lifkusk. Oaktadt allt pastorns bemödande och hans oupphörliga springande till gästgifvaregården, var det omöjligt att erhålla hästar förrän klockan sex då hållhästarne voro inkomna, ty alla de andr voro redan uttagna.