Aftonbladet – 30 november 1841, sida 2

upp i vagnen, dit han nu skyndade att bjelpa upp lagmanskan. Hon tackade honom för hans ;msorg om Ingeborg och tillade: i morgon hoppas jag herr löjtnanten gör mig den ärar att äta middag hos mig; men i afton, då min systerdotter är trött af resan, torde det vara bäst hon får bli ensam med gam!a moster. Nu rullade den granna vagnen af, och snart förlorade Ingeborg ur sigte den, hvars ömm3 afskedsblick trängde sig fram ända till det lill bjertat. Uider det att hon for öfver Nya bron och Gustaf Adolfs terg, som hvimlade af ekipa ger och folk, frågade tant Kerstin: Nå! hvac tycks om allt detta, kära barn? Du har vä aldrig kunnat göra dig begrepp om någonting sådant? Det der är Operahuset; i morgon skal) du följa med mig på spektaklet och se mamsel Taglioni: du må tro, att det är någonting at se; aldeles gudomligt; hennes make att dans: finres ej i hela verlden. Der ser du Prins Carl: palats; det der är Regeringsgatan och nu far: vi genom Fredsgatan till Drottninggatan, der jar har milt hus. Se här! möta vi Drottningen som åkt ut att promenera; den der med d svajande plymerna i mössan är löparen; hels: nu vackert, kära Ingeborg, på Hennes Maj:t; de var alldeles charmanta hvita panacher hon had i sin lilashatt! En sådan hatt måste jag beställ: mig i morgon. Nå! ändtligen äro vi framme Risqvist, bjelp mig ur vagnen. Så, min kär Ingeborg, nu får jag se hvad du tycker ora mi våning; jag kan väl veta, att du der nere i e landsort aldrig sett en riktigt väl möblerad sa long. Gud vet hur ni bär er åt, kära barr att kunna trifvas på det fatala landet.