Aftonbladet – 29 november 1841, sida 2

Aut än An fran SETS — annat ån en hten porten mala flidos hes Freja vid detta tiilfälle, att åberopa denna not, och med anledning deraf titulera artikelu: Aftonbladet, pastor Scotlls hjelpprest;a då lkväl Freja sjelf längre fram i samma artikel haft dena uppriktigheten att erkänna, att Aftonbledet, hvad sjelfva methodismen beträffar, ingalunda tagit dess försvar, utan snarare mnöjaktigt gifvit Oss ett lilet ulkast af de förderfliga resultater, som af densamma kunna blifva en föjjd. I samma nummer lofvar Freja att en annan dag gifva oss en oxplikatiom, i anledning af det i A. B. härem dagen begagnade uttrycket om Frejas subrettroll., Måhända kan det icke vara olämpligt, till förekommande af för mycket hufvudbry för vederbörande, att vi sjelfve litet närmare utreda hvad vi mena dermed. Detta är ingalunda att vi skulle anse Freja böra eller beböfva intaga någon underordnad roll i den allmänna diskussionen, såsom hon tyckes hafva tagit det, utan har endast tillämpning på dem lilla verkligen subreltlika oseden, att ofta flyga på äfven sina vänner i ogjordt väder, med något mindre comme il faut i tomen, sisom t. ex. då man under den inbillade förutsättningen att en eller annan artikel vore författad af ett fruntimmer, tillåter sig med anledning deraf, apostrofer mot person, som smzka nog mycket af subretten. En sådan mindre eonvenabel apostrefering förekommer till och med i samma Fredagsblad i anledning af en theaterrecension i Aftonbladet, emot en förmodad författarinna, om hvilken det beter: Både i går och i förrgår ser man henone flaxa med de stubkiga vingar, naturen henne gifvit hafver., Vi fråga Frejas hufvudredakör em han skulle anse det sig tillständigt eller utmärkande en finare conduite,att, 1 ett godt sällskap tt yttra sig så fill ett fruntimmer. Dessutom är let ieke gentilt utan just subrettmässigt att komma ram med sjelfva förutsättningen, då man ej har att öra med hvem som författat en snonym uppsats. Vu var dertill händelsen att de ifrågavarande ecensionerna icke härledde sig från någon författainna, och Hr —e har således denna gången ;jort sig skyldig, icke blott till en oartighet, så mycket mindre på sin plats som anmärkningara i recensionen vore fullkomligt befogad: och agda utan bitterhet, utam ock till ett misstag. Jetta kan lända till underrättelse och ledning sid den blifvande explikationen. Föröfrigt borle Froja sjelf besinna hvarikän det skulle taga sägen med hennes konstkritiker, om vi ej hade Rgelägnare göromål än att börja i vår tur kalatra ÅÄaearmma