Aftonbladet – 29 november 1841, sida 1

men han tyckes mig vara en hygglig ung man; hvad har bror emot henom? — Hvad jag har emot honom? att han är en uzg vildbjerna, och framför allt att han inte äger mer än roeken ham bär; tackar så mycketl har inte i tjugu år sutit här och sparat ihop kapitaler, för att en slarfvig måg skulle förstöra dem. — Ja men, bror lilla, flickan tycker så myeketem honom; det är synd att neka det söta barnet; hor kan sörja sig till döds. — Får dö; men får inte bli fattig, som är det sämsta af allt. Resan skall göra henne godt; vill slå vad hon der glömmer dem gunstiga herrn — verkligen ett bra påfund med den resan, när jag tämker derpå. — Nu taga vi oss en perla på saken (när perlan togs, infann sig alltid det muntra lynnet och förslagerne) ha! ha! hal löjtnanten har gjort sina kourbetter här alldeles förgäfves. Bror kan följa med oss på resan, om bror har lust; kan röka våra pipor öch språkas vid under vägen; fri resa bjuder jag. — Kära bror, det var en för bjertans rolig preposition; jag antager den tacksamligen, så vida min gumma intet har någonting deremot. — Din gumma! hvad angår det henne? låt mig aldrig höra det ordet om igen, utan lär dig af mig att vara kart för dim hatt och herre ditt hus; ville just se att min hustru skulle göra invändningar vid mma resor! skulle, min själ, snart lära henne att vänja sig af dermed. Nu kom hans detter Ingeborg just in i salen med en nystfot, satte sig vid fönstret och började nysta flitigt. Medan hon sitter der ha vi det bästa tillfälle att betrakta den hulda flickans vackra gestalt; den smårutiga, röda och hvita,