Aftonbladet – 29 november 1841, sida 1

Nytt exempel på olyeklig verkar af prygelstraffet. Sistlidne Thorsdag filldrog sig vid Kongl. Svea Artilleriregeraentes vakt härstädes, att en man vid namn Strandberg, medan han var ställd på vakt, sprungit in på kregen och tagit sig en sup bränvin. Denna i militär disciplinen garska strängt betraktade och straffvärda förseelse råkade doek genmast observeras, och anmäldes till befälet, hvarpå alla de som voro på vakt, finge för den uraktlåtenhet, som sålunda bland dem passerat, två timmars straffexercis och Strandberg sedermera serskildt arresterades och vid Majorsförkböret dömdes till 25 pryge!, hvilka han ock i Fredags på eftermiddagen erhöll. Efter utståndet straff steg han först upp, men klagade sig korrt derefter illamående, och gick att lägga sig, samt befanns död påföljande morgon. Så hafvå åtminstene detaljerne af denna händelse blifvit uppgifna af trovärdige personer, som för öfrigt icke velat påstå, att pryglet blifvit i synmbar måtto utdeladt med någom ovanlig hårdhet, men väl tro sig veta, att delinqveuten förut skall yttrat, att ham aldrig skulle tåla vid att mottaga detsamma. Obduktion å den döda kroppen har blifvit förordnad. Denna händelse återkallar i minnet en annan dylik i Skåne, som Aftonbladets läsare torde erinra sig under rubriken af det s. k. Gjörloffska målet och flera dylika. På grund af sådan fatala händelser, tiliika med straffets i sig sjelf nesliga beskaffenhet, var det ock som en ung represeatant vid sista riksdag, Hr Mannerskants, sjelf militär, yrkade dess afskaffande, åtminstome i egemskap af extrajudiciell bestraffning, d. v. s. för alla andra fall, än der krigsrätts dom föregått. Detta tillstyrktes äfven af Lagutskottet och bifölls af Borgareech Bondestånden, men afslogs af pluraliterna såväl hes Adeln som, emot hvad man skulle förmodat, äfvem i Högvördiga Presteståndet. Imedlertid visa sådana prejudikater, som det här ifrågavarande, huru vådligt för manskapets helsa och lif detta barbariska straff stundom kan vara, dess förnedrande beskaffenhet oeberäknad, och man bör hoppas, att om ännu några mar innan nästa riksdag å med förlusten af sitt lif bevisa dess olämpighet, det Högvördiga Presteståndet samt Ridderskapet och Adeln då skola visa sig litet blilare, i fall motion om dess undanrödjande ännu en gång väckes. — —LL —