Aftonbladet – 27 november 1841, sida 3

ar ISÅTETODRENR nn — Det dröjsmål, som inträffat med kungörandet af de sista domsagornas tillsättning, har gifvit anledning till det, för hela allmänheten fägnande ryktet, att betänkligheter skola hos en hög person uppstått mot Kammarjunkaren Rehbinders utnämning till Hammarkinds Domsaga. och att H. M. Konungen, upplyst af sina Rådgifvare, om den skriande och oerhörda mannamån, som skulle ligga i denna befordran, hvilken icke ens inom Regeringens esEa, annars svurne försvarare, omtalats utan betänkligheter, troligen kommer att lyssna till dessa upplysningar mera, än till de sidoinflytanden, som, med eller utan sina femtusen skäl, möjligen belägra och söka stänga Majestätets öra för den sanningen, att det, långt ifrån att vara en förödmjukelse, tvertom är ett vackert drag af en furste, att öppna sitt öra för sanningen. Och kan eller bör en regent någonsin, i frågan om befordringar, lyssna till epinionens röst, så har den väl aldrig varit mera enhällig, än i det ifrågavarande fallet, och detta äfven med allt skäl. För den, som ännu härutinnan icke varit fullkomligt öfvertygad, innehåller Dagligt Allehanda för i dag en upplysande artikel, neml. en förteckning på så väl Frib. Rehbinders, som dess medsökandes meriter, hvilken är så talande, atts vi ej kunna undgå att deraf meddela ett stycke i sammandrag, ehuru redan nigot i samma väg äfven förut stått i Aftonbladet: Tjerstcår. Hofrättssekreteraren Witthoff, ordinarie Protonoterie i Götha Hofrätt, em mängd tieg och åtskilliga gånger adjungerad i Hofrätten . -. 30.