Aftonbladet – 26 november 1841, sida 3

grundmotivet. De höja sig på en pyramidalisk grund. Korridorer, bildade af pelare, intagande främsta delen af byggnader, tre kammare — utgöra de väsendtliga grunddragenr.: Pelare och väggar äro höljde med relief. Taken äro här till en del bitehållna och likna till formen grunden eller afplattade pyramider, som på den platta ytan bära ett slags Loggia. Endast här och der synas spår till stuckprydrader. Öfver ingårgen till medlersta rummet och i baktcrunden af detsamma äre taflor inbuggna med hieroglyfer, hvilka blifvit meddelade i sorgfällig afteckning. På tvänne andra taflor, likaledes inhuggna i mellanväggen, var på det förra ett likaledes i teckning meddeladt sällsamt utsiradt kors, och på den andra ett slags Gorgoneion, märkvärdig för sin af Humbeldt anmärkta likhet med en mexikansk kalender. En staty, 10 fot 6 tum hög, den enda mar furnit i palingue, är af stort intresse. Denna figur har mer än någon annan likhet med de egyptiska konstverken. Det qvinliga hufvudet bär en turbanlik betäetning. I venstra handen håller han en kamm, i den högra ett i relief arbetadt ansigte. På piedostalen finnas hieroglyfer, beslägtade med de man finner i Copan. Den sednare betraktelsen gäller äfven fornlemningarne i Uxmal. Mosslika ruiner höja sig i öknen. Ögat fängslas af en lång, icke pyramidaliskt, utan kägelformigt uppstigande byggnad. En trång trappa på östra sidan förer till den afplattade toppen, hvarpå byggnaden är uppförd. Vid hvardera ändan är en dörr, som leder till ett stort rum, mellan begge ligger ett tredje. Under dörren är en rik karnisch med det märkvärdigaste skulptur-arbete, groteskt, men ofta skönt. Bland de igenkänligaste arabeskerna äre tigerhufvuden, blomster, m. m. Här äro inga tafior inhuggna; hvarje sirat har sin egna sten; hvarje sten sin egna skulptur, men i förhållande med det hela. Man kunde benämna det hela en musiv-skulptur. Men det märkligaste i denna byggnad är det myckna trävirke, som deruti förekommer. Det är icke af sådan skog, som växer på stället, utan hemtadt från aflägsmare skogar vid Peten-sjön. Ehuru hårdt och föga maskstunget, har det dock gifvit efter för den påtryckande tyngden och uppenbarligen varit orsak till den stora ruin, hvari byggnaden befinner sig. Nigra dylika trä-fragmenter funmos äfven i Ocesingo och Palenque. Detta är i korthet innehållet af de resandes beskrifningar öfver mellersta Amerikas märkvärdiga ruiner. Den uppkastar på nytt frågan om dess ålder, om de härstamma från ett redsn utdödt folk eller från dem, som af Spaniorerne fördrefros. Författaren, som i första delen af sitt arbete hyser den meningen, att de voro från en långt eflägsnare tid, sluter sig i den sednare delen till den andra åsigton. Han beropar sig på de tropiska skogarnes natur, som under årtusendens tillväxt säkert icke skulle lemrat någon qvarlefva efter dessa byggnader i behåll; på det till en del bibehållna träverket i Uxmal; på den hieroglyfiska lapidar-skriftens förvandtskap med den kursiv-stil, som förekomrmer i aila Mexiksnska manuskripter, och ändtligen på de bibehållna fornlemningarnas öfverensstämmelse med de af första Spanska upptäckarne gjorda uppgifter. De framlagda beviser synas temligen öfvertygande, men den minskade åldern gör visserligen ingen minskning i monumenternas intresse. (Slutet följer.) —— — t—