Aftonbladet – 25 november 1841, sida 3

yttra min tarka! Ni skall anse mig otacksam, och detta smärtar mig. aFörstår jag rätt din mening, Suzelte? är det väl tänkbart, att du skulle förkasta ett sådant anbud, som är vida öfver hvad du hade skäl att hoppas? . Hvad som mest väcker min erkänsla, är likväl mina vördade välgörarinnas omtanka för mitt väl; jag beklagar endast, att jag aldrig kan dela er fördelaktiga tanka om hr Vol-au-nues. Jag är ej danad att göra honom lycklig, värdes tro mig deruti! Jag är enkel, ekenstlad, anspråkslös och kan ej uppfatta hans värde; vi skulle båda bli olyckliga, och af detta skäl utbeder jag mig som en ynunest, att ni ej ålägger mig att svara till hans känslor. Detta väntade jag mig i sanning icke, Någonting ligger deldt derurder. Kanske, min lilla Suzette, är du nog oförsigtig att fästa dig vid lordens artighet? Men nej, så obetänksam kan du ej vara. Var öfvertygad, att han har alldeles ingen mening dermed, och aldrig skall tillbjuda dig sin hand. — Jag vill ej dölja för er, att han just i går afton bad mig om tillstånd att hos min beskyddarinsa anhålla om min hand. — Han! lord Spleenfield? detta är verkligen öfverraskande. Menar han uppriktigt med dig, så gör du en ganska lysande lycka, och jag undrar då ej att du afslår den stackars skalden, men det gör mig oudt om denna ovärderliga vännen, hvars sällhet jag så gerna velat försäkra. Lord Spleenfield lät just. nu anmäla sig. Som tant Rosina visste ändamålet med hans besök, bad hon Suzette stamna qvar, gaf ett fernaligtj samtycke till lordens anhållan, och var den första att omfamna och lyckönska det blifvande unga paret. Tanten var nu så hjertlig, så öre, att hon alldeles intog dem, och man gerna vid betraktandet häraf förlät hennes små löjligheter. Samma morgon afgjorde hon äfven Alines öde, gaf sitt bifall till hennes förening med Eugene