Aftonbladet – 25 november 1841, sida 1

lar rnästa Lerdags förmidaag. BETR GLTTASDS TNT NUTS IRI ENAT ONE SNI DET EET ERT TIKEN STUCKHOLM den 25 Nov. — Sistliden Mindag hölls vanligt Ordens kapitel, då åtskilliga nya nominationer ägde runa hvilka läsaren återfinner på första sidam af bla det. Det märkligaste och nyaste deribland är att ännu en värdighet blifvit ihågkommer och upptagen, för att dermed pryda H. Ex Grefve Brahe, nem. Ordens-Ofverste-Ombudsman. Hvaruti demne stor-dignitlärs befattning består, lärer höra till erdens-hemligheterna. — Sedan Konungens Befallningsb. i Upsals län hes Kamzmarkollegium hemställt, att bröde för fångarne inom länet måtte få beredas a tredjedelen eller hälften kornmjöl och resten råg mjöl, samt Kollegium hos Regeringen tillstyrk detta förslag oeh dess utsträckning äfven till de öfriga länen; så har Regeringen den 46 dennes resolverat, att Konungens Befallningsb. må äga att för nästkommande år bestämma den sazmansättrming af råg, korn eller hafra, sam efier särskilde förhållanden i hvarje län må ingå i det bröd, hvarmed fångar förplägas. — General-Adjutanten Grefve Mågnus von Rosen har nyligen af allmänna medel fått ett resestipendium. Om ändamålet dermed vet man ej mera än hvad ryktet säger, nemligen att det skulle vara en resa till England i och för någon å färde varande underhandling af gamska angenäm anledning och beskaffenhet, men som nu icke kan närmare nämanas. Oi ryktet är gruudadt, så blir resultatet i alla fall i sinom tid offentliggjordt. — Om Söndag, första Söndagen i Adventet, kommer uti hufvudstadens kyrker jubelfest att firas till minne af Bibelns första utgifvande af tryeket på svenska språket. — Om Söndag åtta dagar till kommer kallelseval att anställas i Sterkyrko-församlingen. Denna församling har nämligen rättighet att kalla profpredikanter, bland hvilka valet sedan sker. — JEn af våra utmärktaste representanter wid sista riksdagen, Hr Brukspatron Petre, har iör ett par dagar sedan anländt till staden. RR — Postiljonen i Lonjumeau gafs i går afton å nyo på den Kongl. theatern, men såsom 0ss syntes, icke med framgång. Hr Strandberg tycktes denna gången föga hågad för sin roll, ech med erkännande deraf, att hans utmärkt vackra toner gjorde oss ett verkligt nöje på några ställen, miste det anmärkas, att han för det mesta i både spel oeh sång lät beherrska sig af en flepma, som lätt kunde tagas för missaktning mot en publik, hvilken likväl visar honom all sin välvilja för det minsta bemödande. Bet är icke möjligt, att en ung man med Hr Strandbergs bildning, kan hafva undgått att varseblilva, det Chapelous roll bela vägen igenom är glädtig sch skalkaktig, och att således hvarken sångens eller spelets karakter får vara bedröflig och släpande. Ingen kan i afseende på de enskilda detaljerna fordra, att Hr Sirandberg skall utföra dem med något mästerskap i method, då han icke haft undervisning af någon mästare; i det afseendet är man ock till en början nöjd med, att har verkligen siunger rent och har ett godt öra, och den musikaliska utbildningen kan vidare vinnas genom flitigt begagnande af Hr Bergs undervisning; men att helt och hållet förfela hela arten af föredraget, så att man stundom i stället för arier af en munter och gäckande kurtis tycker sig höra en utgjutelse af andakt ech sorg, det är en brist, som det bör stå i viljan attitill större delen afbjelpa. Just den omständigheten, att det borde kunna bli myeket af Hr S. såsom skådespelare, med både vacker figur, en röst, som har flere verkligt tjusande toner och ett godtjöra, föranleder oss att vara enträgna i våra påminnelser, att han både för sin egen, för publikens och konstens skull må vara mera frisk och munter, samt göra sitt bästa. Imedlertid är det ej mer än rättvist att gifva orchestern sin andel uti