Aftonbladet – 24 november 1841, sida 3

BLAND ARBE ÄMNEN. i — På vestindiska ön Antigua har en Neger blifvit utnämnd till öfverdomare. Öns tidning, aAntigua Heraldbp, yttrar en utmärkt belåtenhet med denna utnämning, och anser den såsom den utmärktaste handling af öns närvarande guvernör. — Bland de engelska Judarne har en schism uppkommit. Det ena partiet, som kallar sig reformerta Judar, och för hvilket den bekante bankiren, Jsaak Goldsmith står i spetsen, håller sig blott till de fem Mosisböckerna och har uppsagt all gemenskap med det andra, hvilket, såsom bekant är, ställer Talmud lika högt, som Gamla Testamentet. — Några unga Engländare i Brässel hafva nyligen företagit sig, att uppföra en imitation af den bekante markisen af Waterfords nattliga gatspektakler. För detta lofliga ändamål drogo de omkring gatorna och slogo näsor och armar af åtskilliga statuer, samt förderfvade några andra offentliga prydnader. De funno icke serdelses besynnerligt, att för denna käckhet samt och synnerligen blifva insatte i häkte, men blefvo mycket öfverraskade, då de förnummo, att imitationen ej fick utsräckas ända derhän, att, på markis af Waterfords nobla mener, låta gifva sig räkning på skadan och dermed blifva qvitt. Också hjelpte hvarken penningar eller kaution. En hr Cauty dömdes till 3 månaders fängelse och 400 francs böter; hr Shergol, tillverkare af artificiella helsovatten, till 4 månads fängelse och 400 francs böter; hr Jobn Barralt, professor i musiken, till 2 månaders fängelse och 400 francs böter, och hr Roland, som undkommit, till lika straff med hr prof(essorn. Dessutom dömdes de ina solidum ansvarige för kostnad och skada. De protestera ifrigt mot denna ovanliga efterpjes till de Waterfordska spektaklerna. — På kyrkomötet i Nicea, år 325, blef Christi Gudom antagen och Jesus förklarad såsom anIra person i Gudomenr, emedan det förut gafs en Gud; sedermera, nemligen på det första Konstantinopolitanska mötet, år 384, tillades till le begge första personerna ännu den Helige Ande. Christna kyrkan tillbad således de tre örsta seklerna endast en enda Gud, ifrån 393 ill 384 tvenne, och efter 384 tre personer i sudomen. — Lafontaine, den en gång så mycket omyckte romanförfattaren, var till sin karakter den sppna, känsliga godsintheten sjelf. Uti sina skrifer uttalade han denna känslans djup och mildhet, — som dock ofta ötvergick till känslossmbet — ch icke sällan grät han då han skref. Då han såunda em gång öfverraskades af sin hustru, frågade on honom medlidsamt efter orsaken till hans tåar. Han skildrade då för henne den bedröfliga tällning, hvari ban försatt sin af kärlek trånande jelte. Äfven hon utbröt i tårar och sade slutli