Aftonbladet – 22 november 1841, sida 1

UTRIKES. SPANIEN. För att förstå den stera vigt, de Baskiska provinsernas innevånare och särdeles vissa klasser och korporationer bland dem fästa vid sins gamla Fueros och de betänkligheter regeringen billigtvis måste bysa för vidtagandet af allvarsamma åtgärder till deras upphäfvande, är det nödigt att känna den expose af anledningarna till det härom utfärdade dekretet, som ministern Isfante förelagt regenten och hvilken föregår sjelfva författningen såsom en inledning dertill. Vi meddela det derföre här nedan: aUndertecknad, Minister, tror efter långvarigt oeh sorgfälligt öfvervägande det ögonblick ändteligen är kommet att bringa den konstitutionella enhetsprincipen i användande och att underordna henne alla instruktioner, som kunna stå i strid dermed. Regeringen, sem genem konstitutionens 48 artikel har sig uppdraget, att uppråtthälla den allmänna ordningen i det inre, kan icke öfverlemna denna omsorg åt agenter, som skryta af absolut oafhängighet och af en oupphörlig systematisk opposition emot hennes afsigter, samt ändteligen till och med upprest sig mot henne. Ehuru regeringen icke bekänner sig till grundsatsen af en fullkomlig centralisation, som böjer peevincialoch municipalintressena, under tyngden af skattkammarens hand, proklamerar hon likväl den administrativa enheten och sina agenters effektiva oberoende i allt hvad som angår de funktioner som :konstitutionen uppdrager åt henne; ty eljest vorejingen resering ech ingen ministeriell ansvarighet möjliga. Således måste emsorger för offentligt skydd och säkerhet i de Baskiska provinserna uteslutande åligga regeringens agenter. — Men det är icke blott regeringens exekutiva makt som möter hinder, äfven den legislativa makten stöter på ett veto, som konstitutionen förkastar. Deaf kronan sanktionerade lagarna blifva, sedan de blifvit veterade i Cortes, hvari dessa provinsers representanter hafva säte och stämma, likasom regeringens förordnanden, underkastade Pase foreal och blett sådana gillas, som äro efter denna korporations tycke. Domaremakten är lika litet ivri för Pose fora!l, som de andra. Dess beslut öfverändakastas genom provincial-förvaltningens mellamkomst, hvilken anser sig berättigad att hindra laga kraftvunna domars verkställighet. Pase foral rubbar på detta sätt de höga statsmakternas harmoniska delning, kronans och Cortess värdighet, regeringens attributioner och rättvisans gång; denna auktoritet måste således helt och hållet upphöra, emedan hen är oförenlig med monarkiens grundlag. — Koenstitutionens 69 Art. föreskrifver, att provinsernas deputerade skela utses af samma valmän som deputerade till Cortes. I de Baskiska provinserna är valrätten inskränkt till få personer, men hvilka icke representera landet. I provinsen Biscaja är denna rätt öfverlemnad åt lottkastningens slump. Det absurla i ett sådant system öfverlemnar åt enskilda stånd och familjer de effentliga embetena, hvil