Aftonbladet – 20 november 1841, sida 2

stodenm en skicklig lärare kan erhållas. Magitraterne i Hernösand, Carlshamn och Wisby örständigas, att genast för ifrågavarande skolor välja direktioner; uti Hernmösand och Carlshamn nligt 2 af reglementet, men i Wisby så, att sorgerskapet cch sjömanna-sällskapet välja 9 ledamöter hvardera. Hvarje skol-direktion bör senast, med ledning af reglementet och iakttasande af lokala förhållanden, upprätta och till KommersKollegium insända förslag till reglenente för skolan, och skola de inkomna förslasen, beledsagade af KommersKollegii utlåtande leröfver, Regeringens pröfning underställas. Innevarande års anslag, 3500 Rdr, till hvarje af nu nämnda skolor, utbetalas af Stats-kontoret, uppå skel-direktionernas reqvisition, att användas till ofvan omförmälda ändamål, sedan Kollegium meddelat direktionerna en uppgift på de för skolorna nödige inventarier. — I anledning af det ifrågaställda experimen tet att baka kornblandadt bröd åt indelta armenr, omtalar Minerva för i dag följande prejudikat bärutinnman: pEfter 48926 års missväxt uppstod allvarsamt. på ort som vederbarde, fråga om användande af någon del kernmjöl vid brödbakningen för Stockholms garnizon. Upplysning inhemtades ifrån alla håll, och det söktes efter prejudikater, om sådana funnos. Resultatet blef, att i Stockholm eldrig mer än två gånger, så vidt man hade sig bekant, varit bakadt för kronans behof af annat än enbart rågmjöl. Den ena af dessa bakningar skedde för Ryska krigsfångar på Drottningholm, hvilka naturligtvis fago dermed hålla till godo. Den andra försöktes vid en betydlig rustning, under Konurg Gustef III:s Finska krig; men trupper afklageade detta bröd, och kronan, som hade författningarne emot sig, fick gifva efter. Vid sådant förevetande kom dem år 41826 väckta frågan att alldeles förfalla.n — Den för vår scen, ehuru icke i original, nya pjesen, Onkeln, af Prinsessan Amalia af Sachsen, fortfar att gifvas å Hr Torslows teater i Kirsteinska huset, och väcker för hvarje gång nyfikecheten hos allt flera. Detta stycke, i sig sjelf icke af något utomordentligt konstvärde, men likväl nätt sammansatt och underhållande, har genom Hr Torslows utomordentliga förmåga att reaskera sig och gifva originalitet åt hufvudrollen, blifvit, hvad Fransmännen kailla ett ,evenement, en verklig tilldragelse inom konstverlden, likasom på sin tid Strezzi och Martino och Paskillet, och hvarje Stockholmsbo, som för en afton kan umbära en riksdaler, måste nödvändigt åtminstone en gång hafva sett den. Afven den unga ra:lle Lindmark är i sitt spel så täck och har redan vunnit en sådan hållning, att hon utmärkt väl fyller sin plats. Aecqvisitionen af denna pjes — som förut i flera år lärer varit erbjuden åt den kungliga teatern — är så mycket lyckligare, som Hr Torslow, hvilken sjelf i sin persom miste förena så många olikartade befattningar vid sin teater, derigenom blir i tillfälle att, medan den oafbrutet fortfar att gifvas, få friare tillfälle att för sednare delen af spelterminen välja någon ny till des aflösning, och åt den gifva ett lika stort intresse. — Vintren håller i sig, ehuru dess oförmodade påhelsning de sista dagarne i förra veckan profeterades, att den icke skulle blifva många dagar gammal. De sednare aftnarne hafva varit åtföljda af ett vackert norrsken, hvilket i förrgårs aften öfvergick till det mindre vanliga fenomenet af en stor båge, som sträckte sig öfver zenit i öster och vester, och var ungefär af en regnbåges bredd, samt lyste med ett klart och vackert sken.