Aftonbladet – 19 november 1841, sida 3

kräftelse. Olikheterna i de evangeliska berättelserna hafva ock, till följe häraf, ej ansetts rubba den evangeliska historiens trevärdighet, utar tvertom vara, om ej nödvändiga vilkor för densamma, dock bekräftande emständigheter. Sådan var, enligt Ins:s sppfattning, meningen af det citerade stället, och att denna uppfattning är den rätta, anser Insändaren så mycket påtagligare, som Prof. K., hvad han ock sjelf uttryckligen tillkännagaf, i dem ifrågavarande framställningen endast exponerade en äldre åsigt, hvilken Ins., lika väl, som amännen af yrketn, förut hade sig bekant. För öfrigt skall en närmare upplysning vinnas, när Prof. K., såsom allmänt berättas, kommer att, efter terminens slut, utgifra dessa föreläsningar af trycket. , Älskare af sanning ech rättvisa. än nee — Atskilliga af de med dagens post anlände landsertstidmingarna meddela underrättelsen om utgången af Straussiska målet, och fägna sig i allmänhet öfver utgången. Det kuriösaste är Östgötha Correspondentens yttrande, att denna utgång af saken troligen å alla sidor var den välkomnaste. (Man påminner sig härvid, kuru häftigt samma tidning förut uppträdt både på vers och prosa emot bokens utgifvande). Vidare yttrar samma tidning likväl tillika: Åklagaremaktens nederlag, är dessutera knappt ett nederlag — emedan vi verkligen ej veta hvad vår Christi-Gudomsopposition skall göra med eller en gång af — sin seger; ty hädanefter, liksom hitintills, skall det alltid förblifva ett brott, att vilja impenrera på en annans sannt Christliga tro. Frid vare med saken! Den var inpopulär alltigenom och det var väl, att den slutade populärt. Det är också icke så godt, hvarken för den ena eller andra pressen, att göra en process om en Gud så intressant, som en process Om em menniska.p Den som kan uttaga hvad artikelförfattaren egentligen menar efter allt detta, kade vi väl lust att bestå ett premium. I det stället har en insändare i Svenska Biet för i går talat så mycket tydligare språk. Meningen med den åtalade bokens utgifvande säger ban, var utan tvifvel, att åt bluser och kortkappor gifva ett nytt vapen met det heligaste för menskligheten, sedan stenargumenterna emot ode uppsatta i samhället blifvit vanmäktiga eller pförslöade genom det allmänna föraktet., ... För det oroliga, hvarken af gudsfruktan eller sampvete hejdade sinnelag, hvars omstörtningsplaner orönt betydligt motstånd af ståndaktigket hes oväktarne på det Svenska Sion, måste försöket ovara lockande, att undanrmskuffa det stöd, kvarpå dessas anseende hvilade, med hvars fall äfven pde måste falla, etc. Sådana yttrangen böra icke förundra någon, icke ens orm huuadradeta!s dylika ännu skulle blifva synliga. Förhållandet i ämnem som rör kyrkan har varit sådant i alla tider. Det finnes så många, som i andliga ämnen taga skalet för kärman, för hvilka det yttre skenet, de förestafvade ordformlerna och superstitionen är hufvudsak i det andliga, att de såsom gudlöse betrakta alla, hvilka arbetat på att göra den inre, eller hjertats religiositet till hufvudsak framför det blinda eftersträfvandet af dogmernas bokstaf. Frälsarens egen historia och hans förhållande till sin tids skriftlärde och fariseer är det största ock bästa keviset härpå. Så har det varit allt sedan; ett exempel från våra dagar är, att en del af de mest äkta kyrklige ansett sjelfva den ädle Biskop Lundblad och Erkebiskop Wallin sisom ingalunda riktigt renhårige, utan snart sagdt haifkättare i trossakerne. Den sannt upplyste och kristlige prestmannerm deremot tänker icke så. Han tror, att Gud skapat förnuftet kos menniskan derföre att hon skall få nyttja det, icke med förmätenhet att mästra Gud sjelf, men med rättighet att fritt granska hvad andra menniskor lärt ech sagt oss att vi tro skole, att deraf anjaga hvad hvar och en finner för sin själs frid tillfredsställande, och att kunna om ej förkasta, itminstone se ett sinnebildligt uttryck, icke i allt som står öfver förnuftet, men väl i allt som, bokstafligen uppfattadt, skulle håna och tillintetsöra förnuftslagarna. VATELDEUR ET PTOAREVESAT TND ITE —-—-— mm EEE så VR ER DK IEEE VE RER VE SKA