Aftonbladet – 18 november 1841, sida 3

CONCILIET. (Nedarstående poem insändes till Aftonbladet reda för några vecker sedan, men Red. ansåg det då under pågående tryckfrihetsmålet, till undvikande a misstydning, icke böra meddelas. Detta hinder ha nu bortfallit, sedan saken är afgjord. Red. anses dock nödigt göra det förbehåll, att inmekållet bö betraktas helt och hållet såsem en skämtsam fiktior hvilket är så mycket mera skäligt som man seder mera hört från ett och annat håll, att Hr Erkebi skopen desavuerat, att åtalet mot skriften, på hvilke bär är alluderadt, blifvit motiveradt af henom, oc rågot koncilium i sjelfva verket icke blifvit kålle Det hela bör således endast betraktas såsom en lite satir på det hierarkiska nit, som i ellmänhet här oc der uppenbarat sig under tryckfrihetsåtalet.) Öfver Strauss att bryta stafven För han öfverträdt bokstafven, I den andliga konklaven Samlas de högvärdiga; Consistoriales klaga fver Hjerta — och uppdaga, Att de forskning ej fördraga Utom Domkapitlena. Midt uti den svarta troppen, Liksom själen uti kroppen, Primus sjelf — Erkebiskopen — Styr opinionerna; Och i allt, som diskuteras Bör i ämnet, det suffleras Skall af henom, som är deras Spiritus et anima. Så Crachan, som Ordenrstecken, Döäljande kokett i vecken Af koftanen, ödmjukt blicken Häftad nedåt tiljorna, Han af korsets börda vorden Tryckt och lutad emot jorden, Nu vältalig lägger orden Själfuilt för kanikerna. Ty vår kristna tro går under! Skakad utaf menskofurder, Darra templets helga grunder! Blott Öfverstepresterna