Aftonbladet – 18 november 1841, sida 2

sång långt ifrån så brådtom som vanligt, utan sade ofta till Corona, hvars tåiamod åter höll på sti som oftast hrevera: )Vi skola ej skynda på mamma, che va piano, va samo. Vi ha ej så brådtom; blott at vi komma före jul. Det är just då, som ple beau monde, drager sig till hof och hufvudstad, likasom fluger till honung. Så var det förr, så är det nu, så blir det i all tid. Man skall icke vara häpen. Mamma vill, och det med rätta, att när vi en gång visa oss ute i stora verlden, bland våra bekanta och vänner, så skall det ske på ett säll, som är konvenabelt på ... allt sätt, tillade friherrn, hvilken ofta tatade så fort, alt tankan ej bann ordna orden. Men under det han predikade tålamod för sin dotter, for han likväl sjelf som ett torrt skinn, med orolig beställsamhet, från den ena handtverkarn till den andra för att tillse, att allt til! detta stora och märkvärdiga tåg blef väl och bastant gjordt och lagadt. Socknens Keading, der habila skräddar-Jehannes, satt i handtverkskammaren ech höll på med en fin frack) till Agapetus af groft sju r:drs kläde, som rådman Lurberg i staden pluttrat på hans nåd för dubbls värdet, eller 44 Rdr, emedan det var dekaterad! och sken verkligen mera än friherrns egen statrock af fint franskt drap, och som han låtit göra i Paris 4804. Aven förfärdigade skräddarJohannes en och annan väst åt samma Agapetus, dels af vesttyg, som rådmannen försäkrat och bedyrat friherrn vara ytterst modernar, men som legat i hans lager minst en fem år, dels al granna lappar, som hennes nåd haft öfver sina ungdoms-rober. Men till friherrn sjelf sömmades just ingenting, om ej ett par res-fyfyer, ty friherra sade: Jag her kläder Gudinog! kläde som minsan ej skämmas för sig, ty större deler af dem äro sydda i Paris, straxt före och strax efter jag gifte mig, och den som gömmer så hal han. Gifve nu Gud bara, att de ej äro mal ätnal