STOCKHOLM den 18 Nov. — I anledning deraf, att skörden å råg innevarande år utfallit ofördelaktigt i de flesta provinser, och deremot vårsädet varit gifvande och af ovanlig godhet, har Chefen för landtförsvarsdepartementet, sedan fråga blifvit väckt att vid nästkommande års möten för indelta armeen och beväringen begagna bröd af rig-, kornoch hafremjöl blandadt, infordrat Landsböfdingarnes samt Regementschefernes utlåtanden, som innan den 43 Dec. böra afgifvas och omfatta följande frågor, nemligen: 4:0o huruvida bröd bakadt af hälften rågoch hälften kornmjöl, eller VY, råg, korn och hafre, med kornmjöl till uppslagsmjöl, må kurna användas för manskapets proviantering, utan att sådant till den grad skulle afvika från ertens bruk och manskapets billiga fordran, att detta dermed kunze finna sig obelåtet. 2) huru stor skilnaden anses blifva, enligt gällände priser, emellan rågbröd och mjukt bröd af näsande blandade sorter. 3) hvilketdera af de trenne brödslagen, anses helst kunna tillstyrkas, med hänsigt till ortens tillgång samt erhållande af ett hälsosamt, tillräekligt närande, samt tillika mirst kostsamt födoämne. Denna åtgärd, såvida den åsyftar en besparing för statskassan, kan visserligen hafva sin goda sida, heldst det äfven i allmänhet och såsom ekonomiskt rön 1 och för sig är bra, att få veta respektive höfdingars och härförares tanka om denna del af brödbakningskonsten , samt att hvad som i detta fall bäst passar sig för folkets magar. I sig sjelf frukta vi likväl, att den tillämnade reduktionen, om den blir anmat än ett blott projekt, kän blifva anledning till något missnöje. Först och främst är nämligen väl icke någon verklig hungersnöd förhanden; och för get andra, om besparing för det allmänna är bufvudsyftemålet, så skulle denna i vida större grad för steten kunna vinnas genom reformers införande vid den värfvade armeen, åt hvilken bröd bestås af staten bela året, hvilket gör omkring 41,300,000 -portioner, då deremot indelta armeen under sina öfningar endast kommer att förtära omkring 250,000 portioner. Vi äre till och med ej rätt såkre på, om icke regementschefer ech kompanibefälhafvare vid de indelta regementerna på sednare tider plägat öfvertaga truppens proviantering under mötena. I sådant fall har åtminstone staten ingen vinst af förärdringen. En verksammare besparingsåtgärd hade ock kunnat vinnas genom en tidig nedsättning af spanmålstullen.