Aftonbladet – 16 november 1841, sida 2

Article Image
erste... Ert och hennes öde är i mina händer.., od glädje störtar jag mig sjelf; men hon blir äfven törtad ... och ni får icke njuta af er triumf,.. ja, i ser på mig med förskräckt, misstroende min... jag siger er, jag, att hon, er dygdiga hertiginna, var tillbragt natten hos tjufven Jakob Butler.., och i morgon blir hennes vanära allmänt bekant. Denne uslings eförskräcktket gjorde Raoul ned;12gen. Han kände Jeannes dygd, men han kände äfven hennes öfverspånda åsigter; han ryste, då han tänkte på, ait hon möjligen kunnat förvillas till den grad, att redan ha begått ett ohjelpligt fel. Hans ädla anletsdrag uttryckte en så smärtsam nedslagenhet, att Peter Herbin rördes deraf. — Det är omöjligt, det är omöjligt! utropade Reoul, i det hans öga ofrivilligt irrade kring rummet, som om han velat förvissa sig, att det ej fanns mer än en enda utgång; då khan märkte alkoven, störtade han dit in, men såg ingenting. Herrman stod orörlig, . — Det är en list, af hvilken jag ej skall låta narra mig, sade öfversten; ni vill skrämma mig genom denna nedriga esanning och hindra mig från at handla. — Det är sant, sade Herrman, då han insåg, at han gålt för långt, och kunde blottställa framgången af sin hämnd... Det var en list... Men huru som helst, är det mitt beslut att ej lemna Paris utar genom våld... Låt arrestera mig, om ni behagar — Detta är ert sista ord? — Mitt sista. — Herre! utropade Raeul och vände sig till Peter Herbin, säg honom, att ban störtar sig sjelf... at! han kan:ke ger ett dödligt slag åt den bästa, den ädlaste bland qvinnor, då hon får veta hvem den man var, för hvilken hon ville uppoffra allt. Peter Herbin gjorde en gest, som visade, att kan förmådde ingenting öfver Herrmans vilja. Raoul stod förkrossad; han hyste en så innerlig tillgifvenhet för Jeanne, han kände så väl hennes ädla hjerta, att han skulle gifvit allt i verlden, för att bespara henne den grymma smärta, hon skulle erfara. Herrmans nedriga grymhet förbittrade honom; denne man stod så lågt, att han icke en gång kun

16 november 1841, sida 2

Thumbnail