Aftonbladet – 13 november 1841, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. FÖLJDER AF OENIGHET I ÄKTENSKAPET. Gårdsskomakaren vid Ånhammars säteri i Gryth socker och Nyköpings län, P. Ringel, kade år 183 på sitt 39:e år gift sig med en 48 åra flicka, Anni Catharina Nilsdotter. De bedde på ett till säterie körande torp, Falkenbo, ock första åren af dera sammenlofnad framflöto i enighet och frid; men snar började Rirgsol visa böjelse för starka drycker, hvil ken allt raer och mer tilltog. Under sitt rusiga till stånd kom ben alltid i gräl med hustrun, standom a nästan ingen märkbar och alltid af ringa anledning Stundom förebrådde Ringel äfven sin hustru för et af honom misstänkt bemligt förhållande till en skräd dere i trakten. Thorsdagen don 48 Februari inne. varande är kade hustru Ringel bedt sin man gå til en af grarnmbustrurpa, Christina Olsdotter, och a benns begära litet arsenik, för att gifva fåren, hvil ka vero sjuka. Ringel gjoråo det. Christina Ols dotter vägrade i början att lemna något, under upp gift, att hon ej hade någon arsenik, men nödgade: slutliger, i anseende till Ringels enträgenhet, at tega frem arseniken och gifra honom så stor bi som en böna. Vid hemkomsten lemnade Ringel ar. seniken åt sin hustru, som anvärde en del åt fåren, men gömde ungefär så mycket som cen ärt. Ringe! hade pågra dagar varit besvärad af en svår magsjukdom och utsot, som fortfor ännu påföljandsa Lördag. Morgonen derpå, som var Söndagen den 94 Februari, fick bustru Ringel, under det hon låg vid marnens sida det infallet att, emot sin mans sjukdem, axtända litet af den arsenik, kon hade qvar, under föreställning att den borde äga samma helsobringande kraft för menniskor som kreatur; men, sedan hon uppstigit, kom, kon, under sina sysslors bestridande och sedan manner bortgått, på den tankan, att mediet äfven kundo medföra döden, ech en större qvautitet till det ändamålet begagnas. Med dessa tankar umgicks hon oupphörligt kela förmiddagen. Ju lärcgre det led fram på dagen och ju närmare tiden för mannens hemkomst nelkades, desto fastare blef hennes beslut att gifva mannen kela portionen gift, för att undanrödja honom, och derigerom med ens blifra befriad från honom. Vid middagstiden kom Ringel med sin lärgosse bem och gick in uti en inre kammare, under det bustrun i yttre rummet lagade till middagsmåltiden. Fast i sitt beslut, stötte hon nu med en sten sönder gillet emot ärilen i stuguspiseln och blandade det i så kalladt mjölkdopp, som mannen skulle äta till potatis. Mannen förtärde alltsammans och gick derefter bort, i sällskap med sin lärgosse, i tanka ait begifra sig till ett ställe, kalladt Hankroppen, på andra sidan Ånbammars säteri. Han hann likväl icke längre än til! Ånbammar, då han började känna häftiga magplågor och måste, kl. emellan 6 och 7 på aftonen, taga in hos torparen Lars Andersson derstädes. Klagande nu öfver törst, drack han mycket vatten och började få kräkningar. pJeg tror,, sade han till Lars Anderssons hustru, pjag mötte sjelfva döden i qväll, jag gick frisk och sund hemifrån, och är nu så sjuk. Illamåendet fortfor hela natten och följande dagen, då ban på eftermiddagen, alldeles utmattad, så att han icke kunde gå, hemfördes till Falkenbo. Symptomerna fort foro sedermera oafbrutet, och hustru Ringel lät anmäla sin mans sjukdom hos inspektoren vid Ånhammar, som dagen derpå lät efterfråga Ringels tillstånd och om läkarebjelp beködes. Hustru Ringel svarade likväl, att hon först ville afrakta nästa deg son var Onsdag, innan läkare anlitades. Onsdags RAL Jäger SNAM stänker Ev PENNE ten Or MER DR SON ost I VR INTRA Conte EA ÖR GER ST La SR BN REN